Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1854, sida 2

ting utsätter, kungöre det genast hofrätten och konungens besallningshafvande; 2:o Genom skrifvelse den 7 sistl. Juni, om utsardande af följande: Förordning huru förhällas bör med egendom, som tillhört den, hvilken längre tid varit borta, utan att låta höra af sig. Ä S 1. År någon borta, utan att man vet om han lesver, och har man ej heller underrattelse, att den bortkomne inom de sist förflutna tjugo åren varit vid lif; då må de, som, der han afliden vore, egde rätt till hans qvarlåtenskap, hos rätten i den ort, der han sist hemvist hade, söka förklarande, att h .n skall för död anses. När sådan ansökan sker, höre rätten derösver den bortkomnes make, om den till är och å känd ort inom riket vistas, syssloman, god man eller sörmyndare, der sådan är till boets vård satt, kyrkoherden i församlingen och kronans ombudsman i orten; kan det ej utrönas att den bortkomne varit vid lif inom tid som sagd är, låte rätten tre gånger, minst en månad emellan hvarje gång, i allmänna tidningarne kungöra kallelse å honom att gilva sig an hos rätten ellor docc ordförande. HI. Med anledning af hos Eder väckt fråga, om och i hvad mån oäkta barn böra tillerkännas en mera utsträckt arfsrätt än dem enligt nu gällande Lag tillkommer, hafven J uti underd. skrifvelse den 3 sistlidne Maj, af anförde orsaker, föreslagit utfärdandet af en författnig af soljande lydelse: Oäkta barn, utom det, som är afladt i hordom eller i svågerskapseller skyldskaps led, hvari äktenskap ej må äga rum, vare berättigadt, der moder dör utan att efter sig lemna äkta barn och bröstarfvingar eller hafva genom testamente i laga ordning om sin qvarlåtenskap annorledes förordnat, att deraf njuta den del, som hon på sådant sätt bortgilva kunnat, och skall denna del så anses, som vore den, genom laga kraft egande testamente, barnet gifven; ägande dock modrens arfvingar, der någon af henne bördköpt jord finnes bland den qvarlåtenskap, som barnet tillkommer, den åter lösa, emot de i 17 kapitlet 3 Ärfda-Balken stadgade vilkor, inom natt och år efter det barnets rätt ostridig blef. Anmäler sig ej oäkta barn inom samma tid från modrens död för tillgodonjutande af den rätt, sådant barn nu tillagd är, hafve det denna rätt förlorat, der det ej laga förfall visar. Emot antagligheten af det stadgande, som sålunda blifvit af Eder föreslaget, är vordet anmärkt, dels att den rättighet en oäkta född person, till följd af detsamma, skulle ega, att söka åstadkomma bevisning om sin börd och således om ett förhållande, hvilket, ådagalagdt eller icke, komme att sätta en fläck på den qvinnas minne, hvilken han förmenade sig hafva alt tacka för lifvet, icke synes stå väl tillsammans med hvad genom K. Brefvet den 17 Oktober 1778 blifvit förordnadt, i ändamål att betrygga häfdad qvinna emot den skymf, afslöjandet af hennes felsteg skulle medföra, dels att ett så beskaffadt stadgande otvilvelaktigt skulle gifva anledning till många i familjelifvets ömtåligaste förhållanden djupt ingripande tvister, samt dels att i allt fall i förslaget saknas bestämmelser, hvilka synas erforderliga för ordnandet af flere nya rättsförhållanden, som deraf kunna framkallas. Vid öfvervägande häraf och då dessutom genom antagandet af ifrågavarande förslag, hvilket ej åsyftar införandet af någon förändring i testamentsrätten, oäkta barn icke skulle kunna erhålla större rätt till modrens efterlemnade egendom, än hon redan nu, derest hon så för godt finner, eger att barnet tillägga, har Jag funnit Mig till samma förslag ej böra lemna Mitt bifall. IV. Vidare hafven J, gode Herrar och Svenske Män, nti und. skrifvelse, den 10 sistl. Juni, anmält, hurusom J, på anförda grunder, beslutat en författning af följande innehåll: Vill ogift qvinna, då hon fyllt trettio år, blifva myndig, har hon att derom göra ansökning hos den Rätt, derunder hon i förmyndaremål lyder; och pröfve Rätten, sedan hennes förmyndare och närmaste fränder hörde äro, om den ansökning beviljas må. Beviljas den, sker dock derigenom ej någon förändring i hvad lagen, i afseende på giftomannarätt samt fast egendoms förpantning och försäljning, stadgar och förmår; och bör, derest, efter det qvinna blifvit myndig förklarad, arf skulle henne tillfalla, laga förmyndare vara, vid delningen deraf, tillstädes, att hennes rätt dervid iakttaga och bevaka. EE