OAA —ckä — — ————— 39. Tvekaampen. Från denna dag började en underjordisk kamp mellan kapten och matrosen, en kamp, hvari ej var att tänka på något stillestånd. Misstanken var nu lika å båda sidor: Plouen fruktade att Michel ändå skulle undkomma; Michel fruktade, att Plouen skulle göra kort process med honom. Hvar och en al dem var på sin post och sökte sätta sig i säkerhet så mycket som möjligt. Så stor var emellertid matrosens trohet, att han ännu ej ansåg sig löst från sitt ord; dessutom var fientligheten ännu ej uppenbart utbruten, och han ville ej förebrå sig att hafva tagit första steget. Han inskrankte sig således till att hålla sig fullkomligt defensiv; men han var ännu mera dyster och sluten än någonsin, och han undvek på det omsorgsfullaste allt menskligt sällskap. Vid åtskilliga tillsallen hade han kunnat observera, att det honom omgifvande spioneringssystemet grep allt mer och mer omkring sig. Han kunde icke aflägsna sig från plantaget, utan att hafva en eller flera drabanter i hälarne på sig. Förgäfves dolde de sig mellan buskarne för att undandraga sig hans uppmärksam