Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1854, sida 2

Riksdagen. Den 26 dennes hölls plenum plenorum i rikssalen å Stockholms slott, under öfliga mer eller mindre medeltidsartade ceremonier, såSom processioner af drabanter, pager och härolder, m. m. Sedan vederbörande intagit sina platser, uppläste just. statsministern grefve Sparre Kgl. Maj:ts svar i anledning af åtskilliga utaf rikets ständer vid innevarande riksdag antagna grundlagsförändringar. Gifvet Stockholms slott å rikssalen den 27 Nov. 1854. Dessa svar voro följande: I Uti skrifvelse den 22 Mars detta år hafven J, Gode Herrar och Svenske Män, i underdånighet anmält att J, efter pröfning af de vid sistl. riksdag väckta och till afgörande vid innevarande riksmöte lagligen beredda förslag till ändringar i rikets grundlagar, samfält godkänt och antagit de bland dessa förslag, som afsett utvidgning af Konungens rätt att till vissa embeten och tjenster kalla och nämna utländske män; ändring i åtskilliga bevillnings-utskottets åligganden; hänvisning till förstärkt bevillningsutskott af vissa för närvarande till förstärkt statsutskott hänvisade frågor samt förändrade grunder för bildandet af sammansatta utskott; och har Jag, efter inhemtande af Mitt statsråds tankar häröfver, funnit godt att dessa Edra förslag gilla och antaga, till följd hvaraf 28, 53, 70 och 71 ss regeringsformen samt 31 och 43 Ss riksdags-ordningen komma att hädanefter hafva den förändrade lydelse, som berörde skrifvelse upptager. II. Till vinnande af Mitt Nådiga bifall, hafven J, Gode Herrar och Svenske Män, under loppet pet af innevarande riksdag, tid efter annan, anmält Edra fattade beslut uti åtskilliga lagfrågor; och har Jag, efter högste domstolens och statsrådets hörande, i Nåder gillat och antagit de af Eder, genom följande tre skrifvelser, öfverlemnade förslag, nemligen: I:o. Genom skrifvelse den 3 sistl. Maj, derom att 4 kapitlet 2 S rättegångsbalken måtte erhålla denna förändrade lydelse: Tvista män och äskar käranden särskildt ting, då må häradshöfding, der käranden kostnaden hålla vill, slikt ting utsatta. Tappar den svarande, galde ej annan kostnad, an den å laga ting göras skulle. Åsamjas parter inför rätten om sarskildt ting, då må häradshösding det ock hålla. Då håradshösding i dessa fall särskildt ——— —