Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1854, sida 1

orda kom:e ett så beskasladt latrin-system, att man må inrätta tunnor, konstruerade så, att det flytande latrinamnet skiljdes från det fasta (att alledas genom nyssnämnde spillvattenrör); tunnorna sättas ofvan jord i en med cement murad kista, som kan rensköljas med en kraltig vattenstråle så ofta det behöfves, hvarjemte på sidorna anbringas ett lodrätt rör af 9 tums diameter, hvilket går helt och hållet upp genom huset och utmynnar såsom en skorsten på ryggåsen af taket. Slutligen yrka kom:e att såväl ren ållningen å gator som latrinrengöringen bör bestridas af en entreprenör, som borde erhålla upplagsplats på något af staden anvisadt tjenligt ställe. Denne entreprenör borde ock vara skyldig, derest husägaren det önskar, att åtaga sig gårdens öfriga renhållning mot särskilt ersättning. Latrinorenligheternas bortsörande borde ej få ske på andra timmar af dygnet än, under de ljusare månaderna, mellan kl. 11 på aftonen och 5 på morgonen, samt under de mörkare, mellan kl. 10 på aftonen och 7 på morgonen. Till dessa förslag lägga kom:e det ganska angelägna, att upprätta dels flera allmänna afträden på ställen, som uppräknas, dels 33 urinkurar på olika punkter, till förekommande af det nu otndvikliga, men för snygghet och sundhet menliga oskicket, att portgångar och husknutar användas till urineringsställen. Då till följd dels af de dermed förenade kostnader, dels af Götheborgs lågländta belägenhet något kloaksystem här ej kan införas, så synes oss kom:e, för så vidt vi förmått tänka oss in i frågan, hafva funnit det rätta i sitt förslag, då de uttänkt och förordat anordningar, som både äro utförbara utan stora svårigheter, och åtminstone i det närmaste uppfyllande ändamålet. Det kommer härtill att, derest saken öfvertages af en driftig entreprenör, han bör, åtminstone efter ett och annat år, kunna betala ett ganska betydligt arrende för renhållningen. Den gödsel, som produceras inom en stad, är en högst dyrbar produkt, hvilken man förut har på ett i sanning oförsvarligt sätt låtit gå förlorad. Detta gäller särdeles i afseende å den rinnande gödseln, hvilken nu, på de alldraflesta gårdar, insupes i Jorden, derutur den åter uppstiger i pestartade gaser, tjenande således icke blott ej till gagn, utan till sorderf. Enligt de kom:es förslag skulle denna fördersliga olägenhet visserligen afhjelpas, men deremot skulle spillningen gå alldeles förlorad. Då man, enligt hvad Nathorst uppgilvit, i Holland betalar 40 rdr rgs årligen för den våta spillningen af ett boskapskreatur, så finner man huru vigtigt det vore, att ej låta sådan spillning gå förlorad. Vi hafva hört olika förslag uppgifvas huru detta skulle afhjelpas. Det ena har gått derpå ut, att urinen på hvarje gård skulle uppsamlas i cisterner, i hvilka då och då nedlades lätta lager af helst torfkol eler kalk, eller ock lerjord, hvarigenom man skulle bereda sig en högst dyrbar gödsel. Det andra förslaget har varit, att urinen skulle på något sätt uppsamlas för saltpeterberedning. Dessa förslager må dock ej hindra utförandet af de kom:es förslag, emedan de kunna längre fram tagas i betraktande, hvilket de dock, enligt vår öfvertygelse, väl sörtjena. Ju mera jordbruket utvecklar sig, ju mera skall man lära känna gödselns värde, och då vi nu börjat införskrifva betydliga qvantiteter gödningsämnen från utlandet (guano), så borde man åtminstone i första rummet göra sig till godo gödningsämnen, hvilka vi sjelfva äga, ehuru de både i städerna och på landet på ett oförsvarligt sätt förslösas. (Det är, underligt att omtala, ganska få ställen på landet, der man gör sig den våta spillningen ur ladugårdarne till godo.) Vi gå nu att visa kom:es kalkyler, huru kostnaderna för de här föreslagna genomgri