Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1854, sida 1

menniska bestigit och der kunde han tillbringa slera timmar med ett asgrundssvalg framför sina sötter. Vid andra tillsallen gick han ned till hafvet, och då han först var der, var det nästan omöjligt att åter få honom derifrån. Han tycktes räkna böljorna, en i sender, som slogo upp på den sandiga strandbrädden, eller han följde med afundsamma blickar fartygen, som försvunno vid horizonten. Om icke mar dame Blanche åtagit sig honom, skulle han vid dylika tillfällen hafva omkommit af hunger och törst. Härtill kom ännu ett annat symptom, som i vida högre grad oroade Plonen. Så länge Michel varit i verksamhet ombord, hade han glömt den religiositet, som bonden i Bretagne insuper med modersmjölken: han hade uppgifvit sin dyrkan för den heliga jungfrun, och den öfvertro, som hos obildade menniskor så noga hänger tillsamman med gudsfruktan, hade han med detsamma kastat öfver bord. Nu, då hans förra flitiga och verksamma lif blifvit utbytt mot en fullständig overksamhet, började religionen åter göra sin makt gällande hos honom. Var han icke uppe i bergen eller nere vid stranden, så kunde man vara ganska säker på att finna honom i slottskapellet sramför den heliga jungfruns bild. Så snart han uppsteg om morgonen, begaf han sig dit, och