Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1854, sida 1

Iorsaren. Roman af Louis Reyband. öfversätining. (Forts. fr. N:o 278.) Men hvad än orsaken må hafva varit, det säkra är, att Michel med hvarje dag började se allt klenare ut och att hans lynne dagligen blef sämre. Hela dagar förgingo utan att han öppnade munnen, och då han någon gång emellanåt bröt tystnaden, så var det blott för att tala om Bretagne, om hyddan vid Beuze och om stränderna vid Elorn, der han lekt som barn. Då han kom in på detta thema, upplifvades hans ansigte, hans ögon strålade åter och hans bröst andades friare, liksom om en fläkt från hemmet plötsligen stärkt honom. Då dessa anfall af hemlängtan antogo en starkare karakter, lemnade Michel plantaget, på det ingen skulle få se honom. Han tyckte hvarken om att bli beklagad eller utfrågad och tog derför sin tillflykt till ensamheten. Än begaf han sig bort i bergen och klättrade upp på de brantaste sjellspetsarne, dem ännu ingen