Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1854, sida 1

ge mannen i bestamd ton. Ur vägen, sager jag dig! Samtalet skulle utan tvisvel hafva blifvit fortsatt, om icke klockan i detsamma underrättat Acteon, att ögonblicket var kommet och att hans embetspligt kallade honom. — Min Gud! utropade han. Den otäcke karlen hindrar mig att uppfylla min pligt! I samma ögonblick vände han sig till negrerna ochuttalade det väntade kommandoordet. — Fyr! ropade han. De tolf skotten aflossades på en gång. — Bravo, mina vänner! ropade Acteon. Det kallar jag skjuta! Den unge ryttarens häst for åt sidan vid knallen och kunde icke fås att gå framåt. — Fördömde neger! ropade ryttaren. Hvad skall det betyda? Vill du göra narr af mig? — På intet vis. Jag gör blott min pligt, som en trogen tjenare. — Din pligt? Är det kanhända din pligt att få folk att bryta halsen af sig, som vilja besöka ditt herrskap? — Nej, men hvarför kommer ni så olägligt. — Olägligt? — Ja visst, midt under bröllopet. — Det ar försent! ropade den unge man