Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1854, sida 1

kunde sorsiggå utan att något krut blef afbrändt. Negern hade redan i en sjerdedels timma vantat på den aftalade signalen, och tiden började synas honom lång. Det afgörande ögonblicket nalkades, och negern lyssnade med den mest spända uppmärksamhet, då han plötsligt stördes af en oförutsedd händelse. En ryttare galopperade in i allön och red i fullt syrsprång upp mot slottet. — UHvart ämnar den der sig hän? frågade Acteon sig sjels. Han måste misstaga sig; ty här väntar man ju ingen. Om han fortsar i den der karrieren, så skall han rida omkull mitt folk och förstöra alltsammans för mig. Det får icke ske. Han gick den främmande till mötes och ställde sig midt i vägen för honom. — Halt! — Hvarför det? frågade denne. Med hvad rätt uppehåller du mig? — Jag har mina order. Hvart vill ni hän? — För tusan, det ser du ju — till damerna på Angremont. — De taga ej emot någon i dag, sade Acteon afvisande. Jag har de be tamdaste befallningar. — Ni kan icke råka dem. — De taga likväl emot mig! sade den un