Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1854, sida 2

d. 10 och från Krim af d. 8. Det förmales deri, att sistnämnde dag utanför Sebastopol allt var färdigt till stormning, men att de allierade skulle hafva beslutat att först afvakta en ytterligare förstärkning af 3,100 man franska trupper. General Mayrans brigad, som från Athen var på väg till Krim, hade inträffat i Bosforen. Den såsom sjuk till Konstantinopel ankomne prins Napoleon hoppades att så snart vara tillbaka på Krim igen, att han kunde deltaga i stormningen. Enligt en depesch till Köl. Zeit. var prinsen redan sjuk d. 5, men hade icke destomindre hela denna dag sutit till häst. Ehuru det synes af ofvanstående korta notis i Monitören, som om man d. 8 utanför Sebastopol väntade en snar stormning, hade dock, Som man vet, någon sådan ännu d. 15 icke I 4 H blifvit utaf. Vår senast yttrade förmodan, att de allierade efter de blodiga slagtningar de haft att bestå voro för utmattade att företaga en stormning, är utan tvifvel riktig, fastän man ieke kan vänta att få se något sådant uttaladt i vestmakternas heleller halsofsiciella organer. Förstärkningar ankomma imellertid allt hvad de hinna till Krim. Man beräknar, att sedan någon tid öfverhufvud tagit 1000 man anlända dagligen. Å andra sidan synes det antagandet vinna i styrka, att Mentschikoff, innan han företog utfallet d. 5, erhållit alla de förstärkningar han kan vänta på flera veckor. Från Kischenew har till Wiener-Presse telegraferats under d. 17, att storfurstarne Nikolaus och Michael ankommit dit från Sebastopol. Är detta sannt, så vore man frestad att tro, det storfurstarne ansett Sebastopol för förloradt och derför i tid satt sina dyrbara personer i säkerhet. Lord Palmerston med gemål gästar sedan d. 18 hos franska kejsarparet. Alla som sysselsätta sig med politik fundera på hvad egent liga ändamålet kan vara med den engelska ministerns besök i Paris. Att det står i sammanhang med orientaliska frågan och det nuvarande kriget, derom kan välintet tvifvel råda, men alla de närmare detaljerna af hvad som afhandlas emellan den hemlighetsfulle Louis Napoleon och hans vän, den engelske statsmannen, utgöra naturligtvis t. v. en hemlighet, som dock i våra dagar med deras utsträckta publicitet ej så länge bör kunna bevaras. Ryssarnes nederlag d. ö November synes hafva föranledt en ny kastning i den tvetydiga österrikiska politiken. Man kommer till en dylik slutsats vid jemförelse af data. Härom dagen telegraferades att Österrike aflåtit en not till vestmakterna, hvilken innehåller en förklaring öfver dess senaste politik. Denna not skulle hafva afsändts någon dag tätt före den 18, alltså sedan underrättelsen om slaget d. 5 ankommit och hunnit utöfva behörig verkan. I Fredags telegraferades att Omer Pascha blifvit ense med Coronini, befälhafvaren för österrikiska trupperna i Donaufurstendömena, och rycker emot Pruth. Som man vet, beskylles denne österrikiska general för att hafva lagt alla möjliga hinder i vägen för Omer Paschas framryckande emot ryska gränsen. Nyssberörde depesch, som är daterad Wien d. 22, visar att österrikiska regeringen gifvit sin general andra instruktioner, hvilka enligt all sannolikhet afgått från Wien, ungefär i samma vefva som den ofvannämnda noten. Det torde här vara på sin plats, att nämna det bem. not icke, såsom telegrafdepeschen förmälte, talar om Apriltraktaten, men deremot väl om protokollet af d. 9 April. Österrike erkänner de förpligtelser, som detta protokoll ålägger det och har derefter inrättat och skall allt framgent inrätta sitt förhållande emot tyska förbundet och dess enskilta medlemmar. Det antyder dermed, att det ämnar bevara sin frihet att handla och icke låta binda sig af Preussen genom några löften, t. ex. det att icke öfverskrida de 4 punkterna. Dessa uppgifter äro hemtade ur den ökända ryssvännen N. Pr. zeitung. Äsven Börsenhalles vanlige pariserkorrespondent skrifver under d. 18, att Wienerkabinettet skall genom sin gesandt i Paris, hr Hubner, hafva låtit tillsanda franska regeringen en ganska tillfredsställande förklaring. Häbner, som på länge ej varit synlig vid hofvet, var der åter d. 17 och skall hafva emottagits af kejsaren med utomordentlig vänlighet. Såsom man vet, har Österrike sålt sina jernvägar till ett bolag bankirer, hufvudsakligast fransmän. Franska regeringens samtycke saknades dack ännann oh när nn til fålla af Hofar