tystnad, som herrskade derinnanför, voro ej ens i atånd att lugna honom. Orsaken till denna oro och denna långt drisna försigtighet var följande: Fru Angremont hade, såsom hon losvat sig sjelf, tillskrifvit Paul des Etrangs i anledning af det föreslagna giftermålet och de fördelar detsamma erbjöd; hon hade tillagt att giftermålet enligt all sannolikhet skulle ega rum så snart deras sorgtid var tillandalupen, och hon hade tillochmed ungefärligen uppgisvit dagen. Detta bref hade hon redan längesedan adresserat till en amerikansk hamn, der den unge sjöofficern väntades. Sedan denna tid hade hon ej emottagit ett enda ord till svar, som kunnat öfvertyga henne att hennes bref kommit honom till. handa, och hon måste derföre antaga, endera att hennes slagting ej mer var att anträssa, eller att han mottagit hennes meddelanden med den fullkomligaste liknöjdhet. I båda faller återstod blott ett att göra, nemligen att ej vidare bekymra sig om saken. Hon hade upp fyllt sin skyldighet och iakttagit konvenansens föreskrifter -—— mer kunde man ej begära. Plouen visste allt detta, och det var dessö fakta, som, oroade honom i så hög grad. All denstund Paul des Etrangs ankom, måste har asva erhållit fru Angremonts bref och infanr hg nu på hennes inbjudning. Hvarje ögon