Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1854, sida 2

CE E a, 8 10 ar en le in a, tl de in örett ett rall on annolikhet träffades af en häftig förkylning, enär kort erpå en smärtsam värk inställde sig I hennes högra öft. Detta förhållande anmäldes genast för vederböande på stället, men någon åtgärd till smärtans häfande vidtogs ej förrän dagen derefter då, efter läarens vid inrättningon hr professoren m. m. Magus Christian Retzii besök på stället (dock icke hos )atiententen) en senapsdeg pålades den venstra höfen. Påföljande dagen eller den 4 April förordnade hr professorn, (likväl utan att sjelf på minsta sätt söka utforska beskaffenheten af det onda, hvaraf min hustru led,) att en så kallad spansk fluga skulle påläggas den venstra hostens yttre sida. Detta skedde och hade till naturlig följd att min hustru, öfverväldigad af smärta i den högra höften, och sedan huden å den venstra blifvit genom nämnde dragmedel borttagen, icke kunde intaga någon ställning i sin sjuksäng, utan att lida de förfärligaste plågor, — Men icke nog härmed; då den anbragta spanska flugan icke åstadkom någon lindring för den sjuka, anbefallde br professorn anbringande af ytterligare en dylik på inre sidan af det venstra låret; likaledes utan att undersöka om behofvet påkallade ett slikt medel. Då min hustru, efter att sålunda hafva tillbrag tvenne dygn utan ro, bönföll att åtminstone blifva förskonad från detta sista pinomedel, lät man henne, utan ringaste låkarevård och utan att göra sig besvär med att omse det redan uppdragna smärtsamma såret å venstra hösten, qvarligga å inräuningen tvenne dygn, efter hvilkas förlopp jag den 8 April på morgonen erböll bud, att min hustru genast skulle, enligt br professorns befallning, från inrättningen afhemtas, för det hon vägrat underkasta sig hr professorns ordinalioner. Jag mäste lyda, men fasar ännu vid minnet af de plågor den arma utstod under transporterandet från sjukhuset till vårt bem, der till vårdande af min hustru och det nyfödda barnet fanns endast jag sjelf, som dessutom egde att fullgöra trägna tjensteåligganden, och 2:ne våra minderåriga barn, af hvilka det äldsta uppnått 33 års ålder. Så snart jag möjligen kunde binna, skyndade jag att vända mig till den för poliskåren antagne läkaren, hr doktor Böttiger, som senast inställde sig i min bostad och efter gjord undersökning förklarade min bustrus tillstånd vara så betänkligt att hennes vårdande ej kunde ske i hemmet, utan att hon med görligaste första borde intagas å kongl. serafimerordenslasarettet, der hr doktorn åfven den 10 April godhetsfullt beredde henne plats, men hvarest hon, oaktadt den mest sorgsalliga vård, afled den 15 sistl. April. Af bifogade utdrag ur obduktionsjournalen vid kongl. seraf. lasarettet upplyses att, vid den å min hustrus döda kropp 58 timmar efter döden verkställda besigtning och liköppning, de sjukliga förändringar, bvaraf min hustru lidit, hufvudsakligen, ja uteslutande, haft sitt säte i högra höften och densamma angränsande delar, då deremot den venstra sidan af kroppen varit frisk, med undantag af det sår, som medelst anbragte dragmedel framkallats å venstra hösten. Dessa äro i korthet de enkla fakta jag velat för kongl. ölverståthåliareembetet framställa; men af dessa fakta kunna dragas slutsatser, så förfärliga, att jag knappt vet om jag vågar uttala dem. Stockholms läkare hafva genom den ädla, uppoffI rande menniskokärlek hvarmed de under såväl hvardagliga förhållanden som härjande sarsoters hejdlösa framfart, omhuldat den mindre bemedlade befolkningens medlemmar, i solkets bröst rest sig minnesstoder lika talrika, som der sinnas hjertan, hvilka klappa af tacksamhet för räddandet af ett dyrbart lif. Huru upprörande är det icke derföre att skåda en läkare, som, glommande de förbindelser han i denna egenskap sig åtagit, det allmänna anseende såsom läkare han bordt kanna sig af pligt och samvete uppmanad att efter yttersta förmåga upprätthalla, motsvara det I förtroende han af styrelsen öfver en af goda menniskor till den ringares fromma gjord stiftelse erhållit, på det sätt att ban betraktar de personer, hvilka nödgas anlita denna anstalt, såsom ting. hvaröfver han kan efter godtycke förfoga. i den tron att icke ens det minsta ljud af de lidandes suckar skall kunna bana sig väg utom inrältningens port, der hans maktspråk båller vakt. Och en sådan läkare måste Stockholms läkarekår, scke till sin, utan till hans vanära, rakna ibland sig; om den behandling min hustru a barnbördshuset Pro Patria undergått vore den enda i sitt slag på denna inrättning, skulle jag måhända med tystnad burit den sorg som drabbat mig; men dosva rykten hviska om flera dylika dåd, och det är för att bringa de-så rykten i full dag och derigenom om möjligt från läkarekonstens vidare utösning stänga en dertill ovärd:Z perSon, som jag nu, på grund af de fakta jag uppgifvit, inför kongl. öfverståthållareembetet onklagar hr prosessorn Magnus Christian Retzius att hafva dels genom grof försummelse i den läkarevård han varit skyldig att såsom öfverläkare och direktör vid barnbörds buset Pro Patria egna min derstädes intagna hustru Augusta Eleonora, och dels genom den af hr profesSoru vidtagna hjertlosa, omenskliga och oerhörda åtgärden att, under det hon varit af en dödande sjukdom angripen, henne från barnbördshuset utskrifva, hatva, om ej omedelbarligen vållat, åtminstone i väsentlig mån bidragit till ofvanbemälte min hustrus den 15 sistl. April timade död; och anhåller jag i djupaste ödmjukhet, att hr professoren Retzius måtte. för att härölver höras, varda till kongl. öfverståthållareembetet inkallad, äfvensom jag till vittnen i målet får åberopa hr doktor Böttiger och de personer, hvilka under mia hustrus vistande å Pro Patria derstädes varit såsom sköterskor anställda eller till vård intagna; och yrkar jag att, efter slutad undersökning i kongl. poliskammaren, målet måtte till handläggning vid vederbörlig domstol öfverlemnas. Förbehållande jag mig i öfrigt fri och öppen talan i målet. Stockholm den 19 Maj 1854. J. Samuelsson, Polis-öfverkonstapel. Den åtalade prof. Retzius afgaf härå följande förklaring i sjelfva hufvudsaken: apå icke sjukdom eller annat laga förhinder mel lankommer, besöker jag barnbördshuset Pro Patri Fne da kl. 11—1: men går sällan då i rummel AA