det liberala partiets ledare. Hans adla och aktningsvärda karaktär, den öfvertygelsens värma, hvarmed han försaktade sina frisinnade åsigter, tillvunno hans ord aktning och uppmärksamhet äfven från motståndarnes sida. Utom detta lilliga deltagande i fråga om landets inre politiska frågor, egnade han en särdeles liflig uppmärksamhet åt den yttre politiken, åt de allmänna europeiska förhållandena. Englands parlament, den mäktigaste och inslytelserikaste lagstiftande församling i verlden, sträcker sin blick, sin uppmärksamhet, sitt inflytande långt utom den stora östatens landamären; det kan i viss mån betraktas såsom en offentlig tribun för Europa, der dess allmänna angelägenheter komma under diskussion, och der den allmänna röst, som annorstädes qväfves eller icke har medel att göra sig hörd, kan finna organer, som låta densamma framträda, anklagande eller manande, inför hela den civiliserade verlden. Lord Dudley Stuart valde redan tidigt för sig det ädla värfvet att bli de förtrycktes vän, olyckans advokat. Han förkastade i sitt hjerta helt och hållet den grundsatsen, att den som segrar har rätt. Den för ögonblicket besegrade var för honom, liksom en gång för Cato, ofta långt större, ädlare och mera värd sympatier än segervinnaren. Djupare än de flesta af Englands statsmän, fattade han betydelsen af den nationella rörelsen i Europa; han insåg vigten deraf, att de särskilda europeiska nationaliteterna finge fritt utveckla sig enligt sin naturliga kallelse; han såg att Europas frihet och framtid häraf i hufvudsaklig mån beror, och han var derför aldrig stum, när ett våldsstreck på ett eller annat ställe i Europa föröfvades mot folket, eller när en mindre nationalitet af en större hotades med förtryck och undergång. Nitiskt, outtröttligt har han i parlamentet försaktat det olyckliga Polens sak; hans vältaliga röst har alltid höjt sig med värma och eftertryck, då Spaniens, Ungerns, Italiens och andra länders frihetssträfvanden kommit å bane. Och äfven utom parlamentet var han alltid de olyckligas och förtrycktas stöd och hjelp; han offrade för dem penningar och oförtruten, välvillig verksamhet. Till ingen enskild man i England eller Frankrike står den polska emigrationen i så stor förbindelse. Han har anskaffat hjelp och understöd åt dess behöfvande ledamöter, öppnat för dem salt för passande verksamhet och genom stora ansträngningar lyckats hindra denna qvarlefva af den polska nationen att splittras genom partisöndringar. Lord Dudley Stuart hörde till de män, som äfven i en mognare ålder med all ungdomens värma och förmåga af uppoffring omtatta och kämpa för iderna. Sötlidne vinter reste han till Konstantinopel, för att på ort och ställe inhemta närmare upplysningar i afseende på förhållandet med den nationalitet, som af dess fiende hade blifvit utropad för att vara så svag och i saknad af all inre lifskraft. Oaktadt sin svaga helsa lät han ej afskräcka sig från att uu i sena hösten besoka vårt land. Man torde, utan fara att göra ett alltför stort misstag, kunna antaga att äfven denna resa hade afseende på en förtryckt nationalitet, som ligger det svenska hjertat nära, och att det varit hans afsigt att om densamma inhemta närmare underrattelser, sör att i sinom tid kunna med tillbörlig kraft uppträda såsom dess sorespråkare i parlamentet. Redan på ånglartygsresan hit förkylde han sig och mäste genast vid sin ankomst intaga sängen, ansatt af en hältig kolera med thy åtföljande typhus. Hans tillstånd förbättrades emellertid och han tilltrodde sig att kunna ösvervara högtidligheterna den 4 November; han fick emellertid den 12 ett recidiv och afled Fredagen den 17 dennes kl. 8 och 5 min. e. m. Lord Dudley Stuart var förmäld med en Napoleonisk prinsessa, Lucien Bonapartes dot ter, en kusin till n. v. franska kejsaren och beslägtad med vårt konungahus. Han efterlemnar en 28 årig son såsom arfvinge till hans namn och förmögenhet. Hans gemål afled 1839. Till sin personlighet var lord Dudley Stuart utomordentligt älskvärd; hans yttre bar prägeln al en intagande mildhet och menniskovänlighet. Oaktadt hans värma och lislighet, var dock hans längtan efter att se rätt och rättfärdighet göra sig gällande i verlden och lisvet, dock renad från otålighet, emedan han in