Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1854, sida 2

Cardigan befallning att avancera på dessa kanoner, hvartill efter hans mening hans order tvingade honom. Ehuru Cardigan icke tvekade, syntes honom dock den osvermakt han hade emot sig vara allt för stor. Det enda stöd, som lätta kavalleriet hade, var det tunga, som stod i reserv på ett temligt afstånd. Insanteriet och artilleriet stodo ännu längre bort. Omkring kl. 11 red lätta kavalleriet, 607 bästar starkt, fram till angrepp. När de kommo i front, öppnade Ryssarne från kanonerna i redutterna till höger elden på dem och under artillerioch gevärssalvor flyger brigaden i mor gonsolens glans och i krigisk prakt och stolthet fram öfver fältet. Vi kunde icke tro våra sinnen. En handfull folk kunde dock icke vilja angripa en arms i position — och dock var det tyvärr så. Deras mod kände inga gränsor. De framryckte på 2:ne linier, förstorande sin snabbhet ju närmare de kommo fien den — ett förfärligt skådespel för dem, som utan att kunna hjelpa, sågo sina njeltemodiga landsmän störta sig i dödens armar. På 1800 alnars afstånd utsprutar hela ryska linien ur 30 eldgap ett moln af eld och rök, genom hvilket de dödande kuorna komma susandes. Djupa luckor i våra ledor beteckna deras väg, döde och sårade betäcka marken och herrelösa eller sårade hästar irra omkring fältet. Första linien är bruten, den förenar sig med den andra, intet ögon blick tveka eller hålla de tappre; lederna glesna, men med svängda sablar och ett hurra, hvilket är mången käck karls dödsrop, störta de sig i röken från batterierna, men innan vi förlora dem ur sigte, är marken beströdd med lik och döda hästar. De äro utsatta för korselden från batterierna på kullarne, äfvensom for gevärselden i rak riktning. VI sågo dem spränga emellan kanonerna, rida omkull eller neusabla artilleri sterna oca återvända, derefter genombryta en kolonn ryskt infanteri, hvilken skingrades som agnar för vinden, när flankelden från batterierna på kullen ännu ytterligare decimerade deras redan glesnade leder. Just i det ögonblick, då de stodo i begrepp att draga sig tillbaka, slungades en massa uhlaner i deras flanker. Öfverste Shewell af 8:de husarregimentet varsnade faran och red med sin lilla hop rakt på dem, i det han med förfärlig förlust bröt sig väg. De andra regimenterna gjorde äfven vänning och det uppstod en förfärlig kamp Med nästan otroligt mod bröto de sig genom de kringgående kolonnerna, när Ryssarne begingo ett i den nyare krigshistorien oerhördt barberi. Deras artillerister hade, när kava leristormen var förbi, återvändt till sina kanoner och sköto, till vanära för ryska namnet. med kartescher på massan af med hvarandra kringtumlande menniskor och hastar, störtande vän och fiende i gemensamt förderf. Allt hvad vårt tunga kavalleri kunde göra var att betäcka reträtten för den jemmerliga återstoden af denna hjelteskara. Omhring kl. 3 12 var utom de döde och sårade ingen brittisk soldat mera inom skotthåll för ryska kanonerna. Af 607 man, som gått i striden, återvände blott 198; dock är det icke sannolikt, att de alla stupat, sårats eller blifvit fångna, utan hoppas man att många senare skola infinna sig och verkligen hafva redan 80 sårade åter instält sig. Under vår affär gjorde franska hässjägarne ett lysande anfall på batteriet till venster och nedhöggo artilleriSterna, men kunde icke medtaga kanonerna. Dertill föranlåtna genom en rörelse af de allierade på deras högra flank, drogo sig Ryssarne tillbaka, öfvergafvo de eröfrade redutterna n:o 1 och 2 samt sprängde den senare i luften. Senare besatte de åter redutien n:o 1 i den påtagliga afsigten att förleda de allierade till ett anfall på densamma. I början syntes det vara Raglans och Canroberts plan att företaga något i den vågen, då förs.ärkningar eftersändes, men inemot kl. 1 gåfvos imellertid kontraorder och trupperna förblefvo i sina ömsesidiga ställningar, och RysSarne i besittning af redutterna. På eftarmiddagen var en lång rådplägning emellan engelska och franska generalerna, som senare begåfvo sig till dalen för att inspektera Ryssarnes ställningar. I Sebastopol herrskade på aftonen stort jubel och en glädjesalva aslosSades till ära för Åsegern-. Enligt hvad Times korrespondent skrifver under den 28 Okt. hade det efter striden den 25 verkligen beslutats att öfvergifva ställningen vid Balaklava såsom allt för utsträckt. I detta fall skulle förråderna i Balaklava förflytI tas till Arroweller Cherson-bugten. På amiral Lyons råd bibehölls dock ställningen vid Balaklava, och nödiga mått och steg vidtogos till dess förstärkande och betryggandet af dess förbindelser med belägringskorpsen. I några engelska skrifvelser förtäljes följande äfventyr: Den 27 i dagbräckningen be märktes en trupp hästar komma sprangandes från fientliga lägret rakt på det engelska. i början emottogos de med kanonoch gevärs eld. Först senare visade det sig vara fullstan digt sadlade och betslade dragonhästar, son genom någon obekant anledning kommit lös: och utan ryttare tagit vägen till engelska läg ret. Innom ett par timmar lyckades man upp fånga 193 af dem, en välkommen skänk efte de stora förlusterna d. 25. Från Marseille telegraferas under d. 15 den nes till LInd p. belge: -ÄÅngaren Sinai, d. 5 algången från Kon stantinopel intraslar just nu. Se här ett sam mandrag af de underrättelser som den medsö srån Krim och hvilka äro daterade d. 3 den nes: Stormningen har utsatts till d. 5. 800 man hade frivilligt anmält sig att dervid var de främste. 4000 hade deraf utlottats. Ar sallskolonnerna skulle ställas under befäl c prins Napoleon. Man tänkte först att angrip det bredvid kyrkgården belägna sastet. Truf perna voro i ett tillstånd af seberaktig otålis het.