Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1854, sida 1

stånd srån vår yttersta högra front till Bala klava, och armåens ställning är gjord så starl på östra och sydöstra sidan samt bakom den att vi kunna trotsa Ryssarnes alla bemödander att drifva oss derifrån. För det första hafv: vägen fr. Kadakei till Kamara och bergens ve stra pass blifvit gjorda branta med der verkan på trenne ställen, att det torde blifv: svårt för infanteriet och derför omöjligt för ar tilleriet att komma den vägen och anfalla oss. Dessutom har en svår kanon blifvit uppställd på höjderna för att beherrska denna väg och bestryka de trenne branterna. På höjderna öfver östra sidan af Balaklava hafva tält blifvit uppslagna för omkring 1000 marinsoldater från flottans olika fartyg, och flera 24och 32(ldiga haubitser hafva blifvit uppsläpade till denna ställning. Vid Kadakei mot NV, är ett matrosläger på omkring 800 man med svåra kanoner till un? derstöd och med en temporär artilleripark och skeppskanoner nedanom dem. Från Kadakei till Traktir är nejden bergfull, eller rättare full af höjder, då höjderna se ut som kullar och ryggarne äro genomskurna af stora dalar; genom en rad al dessa går på ena sidan furst Woronzoffs väg, vägen till Inkerman och derifrån till Sebastopol genom en lång detour öfver vägarne till Baktschiserai och Traktir. På 5 af dessa ryggar, hvilka framskjuta öfver vägen till Balaklava, hafva 2000 Turkar brådtom med att uppkasta jordverk till redutter, under kapten Wagmans kommando, en preussisk ingeniörofficer, somstår under sir John Burgoynes befäl. I hvarje af dessa forter skall komma 2:ne svåra kanoner och 250 Turkar. Dessa stackars menniskor arbeta villigt och outtröttligt, oaktadt de varit utsatta för de största umbäranden. Af en eller annan hemlighetsfull orsak har turkiska regeringen, i stället för att sända oss de veteraner, hvilka fåktat under Omer Pascha, åtnöjt sig med att gifva oss män, hvilka, såvida jag är riktigt underrättad, äro unga i soldattjensten, ehuru många af dem äro äldre karlar. De flesta bland dem hafva blott tjenstgjort i 2:ne års tid (Portens sista utskrifning) och tillhöra barberarnes, skraddarnes och småköpmännens föga krigiska klasser. De äro emellertid tåliga, ihärdiga och starka — så tåliga att jag skäms att berätta det. Jag har ur god källa hört, att dessa menniskor gingo i land härstädes, utan att den ringaste anstalt var träffad för deras underhåll, med undantag deraf, att några marseiller-skorpor blifvit skickade i land för deras behof. Dessa voro snart förtärda — alldenstund de utgjorde deras enda föda. Från slaget vid Alma ända till den 10 Oktober hade de blott erhållit tvenne skorpor hvardera. Sin öfriga föda måste de sjelfve skaffa sig på väsen bäst de kunde, och i detta ogästvänliga och svergifna land kunde de ej erhålla sin enda röst, tobak; detta oaktadt arbetade och marcherade de dag för dag, och dessa stolta osnaner måste verkligen gå omkring i våra läger ör att uppsamla våra qvarlefvor. Men deras org är nu förvandlad till glädje; ty det engelka folket föder dem, och en sådan kost hafa de ej fått sedan Mahomet samlade den förta armen af rattrogne under sin fana. De röjda sig öfver kaffe, socker, ris och skorpor;