Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1854, sida 2

.9DLAD —— —— —— — —U— — — —— starkt sken mellan de skumma klipphvalsven. Vid sidan häraf låg en hel knippa facklor, bestående af trädstycken, hvilka voro genomdränkta med harst, och med dessa försåg han sig då han uppsteg i de högre regionerna. Man ser att negern ej försummat något för alt inreda sin boning så beqvämt som möjligt. I detta ofantliga rum funnos åtskilliga afdelningar, hvilka begagnades dels till förrådskamrar och dels till förvaringsrum för boskapen. Plouen uppehöll sig icke längre vid dessa detaljer än det var honom nödvändigt för att anlägga sin plan. Han begagnade sig af hvad han förefann ; med en fackla i handen undersök te han alla omgifningarne, det var en af dessa urholkningar, som den vulkaniska elden så ofta frambringar och som utsträcka sig i oändlighet. Olika vägar erbjödo sig för honom; några voro breda, andra trängre, några branta, andra mera beqväma; svårigheten bestod i att finna den rätta. Plouen hade intet skäl att bestämma sig för den ene eller den andre, och han föredrog derför att anförtro sig åt djuren, hvilka han ännu fortfarande höll kopplade. Tamerlan och Bajazet sprungo åt hvar sin sida med nosen mot jorden; de voro än vid den ena uppgången, än vid den andra, liksom kände de sig bedragna vid dem alla.