Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1854, sida 2

1(3.7 — — — Utrikes Nyheter. I SPANIEN. Throntalet har följande lydelse: I Mina herrar representanter ! Jag kommer i dag med större tillfredsställelse och förhoppningar än någonsin att öppna ständernas möte och med förtroende taga plats ibland folkets utvalde. När det den 26 sistl. t Juli vardt mig beskärdt att få lära känna sanningen, anförtrodde jag mig utan förbehåll åt detta folks ädelhet och sosterlandskänsla; jag bör vid detta högtidliga tillfälle erkanna dess beundransvärda uppförande och hembära det min tacksägelse. Jag bör fordra af dem, åt hvilka det uppdragit sina rättigheter, att de befåsta den nya tiderymd af välstånd och lycka, hvilken från det ögonblicket börjar för vårt sadernesland. I Hvad mig beträffar, mina herrar represenI tanter, har jag varit trogen de löften, som jag den dagen aflade inför Gud och menniskor. I Jag har respekterat, såsom jag alltid skall respektera, nationens frioch rättigheter. Jag har med all min förmåga och af all min håg sökt att befrämja dess intressen och förverkliga dess rättmätiga förhoppningar. J kommen för att afsluta våra inbördes strider och misshälligheter och fördenskull skolen J gisva Spanien en varaktig grundlag. hvilken skall skydda solkets intressen och rättigheter. J skolen afbörda er detta heliga uppdrag, med handen på hjertat och ögonen sastade på historien. Ert beslut skall blifva, det betvislar jag icke, goda och ädla menniskors beslut; det skall blifva värdigt er drottnings bifall, förtjent af att försvaras af era kommittenter; det skall blifva välsignadt och prisadt af kommande slägten. De jsoörslutna tilldragelserna äro fullbordade verkligheter, de kunna icke sörsvinna, de äro inskrifna i tideböckerna. Men om vårt hjerta sammanpressas, om våra ögon tåras vid minnet af förflutna missöden och olyckor, läI tom oss af dem, mina herrar representanter, hemta ett exempel och en lära för det nya. politiska lif, som vi nu gå att börja. -Vi hafva alla kanhända begått många fel: hädanefter böra vi söka att undvika dem. Mitt förtroende är fullkomligt och ovilkorligt. Vårt kära Spanien förtjenar att er fosterlandskänsla och er upplysning äro fruktbara på resultater. Det har ofta bedröfvat Europa genom sina öden, må det nu ådraga sig dess beundran genom att visa det den trösterika tafla, som på en gång skall varda vår ära och vår framtid. Låtom oss visa det en drottning, som utan tvekan kastar sig i sitt folks armar, och ett folk, som, på samma gång som det betryggar sina friheter, visar sig emot sin drottning som det tappraste, adlaste och högsintaste af alla I folk. Det är icke att undra öfver om ett sådant tal som detta slog an på ett folk, så stolt och ridderligt som det spanska. Samma dag riksdagen öppnades förkunnades I en allmän amnesti för alla politiska förbrytelser. Alla politiska fångar sedan händelserna d. 28 sistl. Aug. kommo härigenom på fri fot. Den 7 utkom Genljudet från barrikaderna en tidning som för 2:ne månader sedan indragits för en häftig artikel emot drottningen. Inom ett par ögonblick var hela upplagan utsåld. Dess första uppsats d. 7 var egnad åt general Riegos minne, hvilken på Ferdinand I VII:s, Isabellas faders befallning, blef afrättad d. 7 November 1823 på Cebada platsen, som hädanefter skall kallas Riego-platsen. General Riego har komponerat den i Spanien så kända, och hittills förbjudna nationalhymnen. Genljudet från barrikaderna uttrycker sig på följande sätt: I dag för 31 år sedan lät Ferdinand VII, Isabella II:s far, aslisva general Riego för det han vid riksdagen röstat för konungens asfresa till Cadix. Det hade stått i Riegos makt att afsätta konungen, han gjorde det icke. Riego räddade konungens lif med fara för sitt eget på vägen från Cadix till Sevilla. Ko