sam behandling, dels ock af protokoll öfver ett med Långström den 23 i samma månad inför direktören hållet förhör, uppläste referenten, hr kanslirådet Cederschibid, följande skriftligen författade yttrande: Under min tjugutvååriga tjenstetid inom kongl. styrelsen har aldrig mig veterligen, hvarken i ossiciel väg eller ryktesvis, till kongl. styrelsens kunskap kommit något af förmän emot fånge begånget väld af den fasaväckande beskaffenhet som det nu ifrågavarande, såvida den berättelse derom, som uti Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning för den 16 nästl. Sept. finnes intagen, vore med verkliga förhällandet enlig. Visserligen tror jag mig böra antaga, att berättelsen om våldets verkliga beskaffanhet blifvit framställd uti alltfor mörka färger, men då rykte genom en tidning blifvit allmänt utspridt derom, att en ryslig tortur skall hafva blifvit inom fängelset emot fånge utöfvad, har jag ansett det vara kongl. styrelsens pligt att tillse, det den mest noggranna undersökning om verkliga förhållandet anställes, så att sanningen måtte framkomma i sin fulla dager; och då fängelsets direktör underlåtit att till kongl. styrelsen insända rådhusrättens ransakningsprotokoller, till följd hvaraf kongl. styrelsen äonu saknar kännedom om hvad under ransakningen blifvit upplyst och hvad läkarens intyg innehåller om beskaffenheten af den brännskada, som efter våldets utöfvande emot lifstidsfången Långström befunnits å hans ena hand, samt härtill vidare kommer, att presterne Cariän och Heimer, emot hvilka Långström några dagar innan räådhusrättens utslag meddelades, skall hafva angifvit, att han af dem blifvit förledd att anföra klagan öfver det ifrågavarande våldet, ehuru dervid ej skulle hafva så tillgått, som det uppgifvits, icke, såvidt af rådhusrättens utslag kunnat innemtas, blifvit i saken hörde, oaktadt Heimer, såsom dåvarande fängelsets predikant, funnits på stället, och hans hörande således utan svårighet kunnat ske, samt för sakens fullständiga utredning äfven synes hafva varit af nöden; så anser jag kongl. styrelsen böra uti afgående skrifvelse anmäla förhållandet hos justitiekanslersembetet med begäran att vederbörande aktor måtte erhålla uppdrag att öfverklaga rådbusrättens utslag med anhällan om målets återförvisning fill ny ransakning, så att sakens verkliga beskaslenhet, efter det bemälde Carlen och Heimer lemnats tillfälle att höras i målet, måtte blifva i alla dess delar fullkomligt utredd. Vidare och då emot fängelsets direktör högst anmärkningsvärdt förekommit, dels att han under mer än ett fjerdedels år lemnat kgl. styrelsen uti fullkomlig okunnighet om det ifrågavarande våldsamma uppträdet, hvarigenom den ordning, som inom fängelset bör råda, blifvit på ett högst eftertänkligt sätt störd; dels att den rapport om tilldragelsen, som nu inkommit, varit i högsta måtto ofullständig, särdeles som dervid icke bifogats hvarken rådhusrättens protokoller, eller ens det af vederbörande läkare om skadan af Långströms hand afgifne betyg, hvaraf kongl styrelsen bort kunnat inhemta, huruvida samma skada, såsom först uppgifvits, tillkommit genom eld, eller, på sätt Långströms sednare uppgift innehåller, genom påläggande af så kallad spansk fluga, — dels att förste vaktknekten Bruno, sedan det lyckats honom att ifrån cell till Brunos rum upphemta Långström och derstädes ä honom utöfva våldet utan att sådant blifvit bemärkt hvarken af bevakningsbefälhafvaren eller af fängelsedirektören, icke, gå vidt af handlingarne inhemtas, genast efter det våldsserningen är vorden bekant, blifvit skiljd från tjenstens utöfning, utan synes hafva fått dermed fortfara intill dess rådhusrättens utslag meddelades; så anser jag fängelsedirektören böra förständigas att öfver hvad sålunda af mig anmärkt blifvit till kongl. styrelsen inkomma med förklaring, samt dervid bifoga afskrift af rådhusrättens i målet förde protokoller. äfvensom protokollerne öfver de förhör, som af fängelsedirektören i saken till äfventyrs blifvit hällne.