Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1854, sida 1

— DLLL0mDSSn sn r t — vidmakthöll hela dagen i ända den försärligaste eld på de höga bröstvärnen, midt emot latta och 2:dra divisionen. Bomber, 32-, 56och 68-LIdiga kulor, till och med några 84: .diga, kastades tidt och osta srån de ryska batterierna samt uppsärade marken i alla riktningar. Bombernas kreverande langsester höjderna liknade elden af en artilleripark, och de tunga kulornas susande och hvinande uppsyllde pauserna mellan bullret af kanonernas explosioner. Det är nästan otroligt att under hela gårdagen ingen blef skadad, men alla våra divisioner voro af höjderna betäckta mot kulorna. Kulorna och bomberna flögo öfver jordverket, hvarest kapten Colville och hans skarpskytt-kompagni befunno sig, samt studsade och sprungo i stycken på höjderna bakom, hvilkas spets de sållan nådde. Då kulorna nådde toppen af höjderna, rullade de blott ned och stannade, utan att göra skada, bland tälten. Ryssarne, hvilka vanligtvis upphörde att skjuta vid solnedgången, voro i natt vaksamma och fortsatte oafbrutet sin eld mot hela linien af våra löpgrafvar. — Hvarje ögonblick afbröts mörkret af en ljusglimt, hvilken hade samma verkan som en sommar-blixt, derpå inträdde åter mörkret, och få sekunder derpå förkunnade en svagare ljusstråle en bombs kreverande. Viroade oss med att sitta med klockorna i handen och räkna, intill dess dånet bröt in på oss, åtföljd af kulans susande ljud, det egendomliga buller, som Bergskottarne skulle kalla kulans suckande, och bombens explosion, samt derpå beräkna afståndet mellan kanonen och kulans fall. Tystnaden i det engelska lägret bildade en besynnerlig motsats till det beständiga dånet af de ryska batterierna samt till musiken, trumpetstötarne och det lifliga bullret i våra allierades läger. Efter nattens inbrott öppnade batterierna i Ryssarnes center en så fruktansvärd eld, att man förmodade, det den skulle tjena till skydd för ett utfall, och lägret var tillfölje häraf uppmärksamt. Lord Raglan, åtföljd af vår verksamme general-qvartermästare, öfverste Airey och flera stabsofficerare, begaf sig ut kl. 10 och red längs efter linierna, noga undersökande regementernas och verkens tillstånd och ställning. De återvände klockan half två på morgonen. De enda dödsfall vi hade under denna svåra eld natten till den 11:te, voro en man af 68:de regementet, död af sina sår, benen voro afskjutna på honom; en man af 57:de, dödad af ett kanonskott; en annan man af 57:de, armen alskjuten; löjtnant Rotherham, af 20:de, lätt sårad i benet af en sten, som blifvit rubbad ur sitt läge genom ett kanonskott. Straxt efter mörkrets inbrott utmarscherade i tysthet 800 man till vår venstra front och började anlägga de första engelska löpgrafvarne framför Sebastopol. De stodo under kapten Chapmans befäl och ledning, då han hade verkens anläggning och ingeniordepartementet på venstra ansallslinien under sin uppsigt. Det gjordes omkring 1800 alnar löpgraf, oaktadt man under arbetet mötte de största svårigheter, i anseende till jordens klippfulla beskaslenhet. Dessa lopgrafvar skola ögonblickligen ombildas till batterier, så snart platsormerna äro färdiga. Vadret var temligen godt. Ryssarnes eld upphörde icke, men de gjorde intet vidare försök, och de, hvilka hoppades på ett utfall, blefvo bedragne. Amiral Lyons visade sig i dag, och besökte linierna i sällskap med lord Raglan. Han var äfven ute i går och inspekterade de franska och engelska löpgrafvarne. Sir John Burgoyne har brådtom med att rekognoscera, och han och hans stab äro outtröttliga i sitt arbete. Simla ankom i dag med 320 afrikanska jägare. I dag inträffade en rolig händelse, hvilken jag skulle önska hafva bättre tid att beskrifva. Inemot middagen sågs ett stort fartyg med de österrikiska sargerna, stå invid Sebastopol. Fort Konstantin öppnade sin eld emot detsam.s-)))))d)ltt — — na eller springa syntes, som antydde en hemhia inaånAa