Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1854, sida 1

af menskligt afseende på de sjukes känslor, brukade soldaterna samla sig till sång i sina tält, i stället för deras vanliga underhållning. Det synes vara ett fel att beröfva dem ett uppmuntrande och välgörande inflytande just på den tid, då de mest behöfva detsamma. De militåra musikkorpserna äro icke ensamt bestämde till garnisonsstädernas förlustelse, eller till ofsicerarnes nöje i qvarteret; manskapet är fullkomligt berattigadt till musikens lifvande inslytande på den långa, besvärliga marschen i siendens land och under ett fast lägers enformighet före början af en belägring. Våra grannar hafva gjort hufvudqvarteret i lägret mycket lifligt genom sitt grannskap och genom sin förträffliga musik om aftonen. Den 10 Oktober. Straxt efter daggrynningen öppnade Ryssarnes batterier en stark eld mot högra sidan af vår ställning, men afständet var alltför stort, för att bestämdt sigte kunde tagas. Fransmännen hafva lyckligt utfört ett stort arbete. Hanemot solnedgången marscherade 4 bataljoner på 2,400 man mot fronten till venster framför oss, och kl. 9 började de arbetet. Före daggrynningen hade de fullbordat en graf och ett bröstvärn af 1,200 metres längd, på ett afstånd af 900 metres från fiendens linie, och Ryssarne affyrade icke en enda kanon för alt störa dem, då de ej hade den ringaste aning om hvad som föregick. Arbetarne stötte först på hård jord och klippgrund, men då de kommit 13 å 2 fot ned, stötte de på ett lager fast lerjord, som ypperligt egnade sig till förskansningar. Hvarje man ömsom arbetade och höll vakt intill daggrynningen, och under denna tid hade hvar och en utfört sin halfva metres arbete, så att 1200 metres voro färdiga. Från denna ställning kan en ansenlig del af fiendens försvarsverk till höger beherrskas, och Fransmännen kunna beherrska det svåraste fortet på denna sida. Från spetsen af grafven kan man räkna 76 kanoner i detta forts skottgluggar. Fransmännen hafva anbragt 46 kanoner bakom förskansningen, färdige att monteras, så snart skottgluggarne äro i ordning samt besatta med skanskorgar och saskiner, och platformerna äro beredda. De flesta af dessa kanoner äro af malm — åtminstone vet jag att många af dem som äro förda i land äro af denna metall, och följden deraf är, att deras eld måste försvagas tid efter annan, ty malmkanoner blifva obrukbara om de upphettas genom förnyade skott. Deras nuvarande linie torde vara fiendens 3 å 450 alnar närmare än vår, men våra kanoners öfverlägsna vigt ersätter rikligen skilnaden i afstånd. I morgon bittida eller rättare i afton börjar vårt folk på verket till venster. De gå ut straxt efter solnedgången och återvända i dagbräckningen, för att komma tillbaka till lägret innan fienden varseblir dem. Öfverstar från regementena öfvertaga vexelvis kommandot öfver piketvakten hvarje natt. Denna piketvakt är ytterst tröttande både för officerare och soldater. Kölden har varit mycket stark under de båda senaste nätterna, då det blåst en skarp och bitande nordanvind. Den har åstadkommit förkylningar och febrar; den går till merg och ben äfven i de varmaste tält och har ytterligare ökat vår redan förut stora sjuklista. Jag skulle ogerna vilja uppge antalet på det brukbara manskap vi för ögonblicket ega. Man skulle knappt tro mig, och detta meddelande skulle ej göra det ringaste godt. Koleradödsfallen hafva nedgått från 26 till 10 pr dag. I dag inemot aftonen öppnade Ryssarne en ursinnig eld med svåra skott mot vårt nya batteri, hvari befunno sig kapten Colville och hans kompani af skarpskytt-brigaden, 2:a bataljonen. Det är nästan ett underverk att de undkommo. Skjutningen fortfor oafbrutet i nära två timmar. Det är tydligt att Ryssarne märka att vi på allvar tagit itu med arbetet, —