Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1854, sida 1

nan han beqvamde sig till att göra detta försök. Vulkan lät ej länge vänta på sig. Han hade knappt stött i pipan, innan Vulkan visade sig vid foten af klippan, utan att man kunde säga huru eller hvarifrån han kommit. Som ett vilddjur störtade han sig på maronnegern och grep fatt uti honom, innan han fick tid att tänka sig före eller taga till flykten. 30. IKIIPpam. Allt detta hade föregått inför allas ögon. Barrabas såg att det var förbi med honom. Han hade haft en aning härom, och åsynen af Vulkan skingrade hvarje tvifvel. Man vet hurusom en del rosdjur blott genom blicken utöfva en egen trollmakt på de djur, hvilka de utse till sitt ros. ben olycklige negern befann sig i samma tillstånd; han gjorde ett bemödande att taga till flykten, men benen nekade honom sin tjenst; en skälfning, som han ej kunde beherrska, skakade hans lemmar, hans ansigte uttryckte den högsta grad af för