Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1854, sida 1

—— —t— — — GUSTAF ADOLF). Der vestervågor slå mot klippestranden, Står hafvets drottning, Götha, i sin borg, Så längtansfullt hon ser mot himlaranden, Och klagar så för vågorna sin sorg: Väl uti hoppets ljus min framtid strålar, Men intet minne målar Min barndoms dar; ack, ett dock hade de: Nar skall jag dig, du sköna, återse? När Ägirs döttrar höra det, de segla, Af vinden burna emot nordens land, De barndomsminnet klart och troget spegla För drottningen på Göthers fria strand; Ty se, på vågen kommer mångbesjungen Han sjelf, den store Kungen, Och ingen hägring var så skön, som då Kung Gustaf Adolf bars af vågor blå. Och Götha jublar till sin älsklings möte; Sä festligt smyckad som en brud i dag, Så glad hon trycker hjelten till sitt sköte Och slojar af hans stralande behag: Låt se dig som du är, att folkets öga Må okada stjernan höga, Som lyste norden, lyste och försvann, Må Norden skåda ljusets riddersman! Du Gustaf ser, o folk, och i ditt sinne Går ej en bild om fädrens tider opp? Lyss, lyssna, hör hur Gustaf Adolfs minne Och ärans röster klivga mod och hopp! Slår icke hjertat högt för ljusets strider? Vet, också vara tider Ha dem likt Gustafs, ha en lager qvar, Om Du blott kämparne för ljuset har. Hvad folket känner, hvad oss skönast manar Från miunnets heliga, från Gustafs tid, Det känner sångmön, att hon dunkelt anar, Och fattar gyllne lyran glad dervid; Och fast hon ej förmår i toner skapa Den Stores hjeltedrapa — Ty med sitt svärd Han gjort det sjelf — hon får Dock sjunga kärlekens och minnets tår. Den tår, som föll, när Svea gret vid båren En blodig tår på Lätzens fält en gäng, På himlens hvalf som stjerna står den tåren, Men löses opp i toner nu och sång, Igenom sorgens stjerna hoppets blänke, Och sioa strålar sänke Mot Gustafs Bild: det är vår kärleks gärd, Vår enda, — kronsen krinsom bjeltens svärd. Såg jag de sköna bilderna, de höga Ifrån antikens verld sta opp igen, Och hägrade för sångmöns tjusta öga Gestalterna af riddartidens män: Så hög och sann som Gustaf Adolf ingen Dock står i hjelteringen; Ty när en kämpe Herren sökte sig På jorden, ack, Han fann den uti Dig! ) Med anledning af Gustaf Adolss-stodens i dag utförda astäckning har redaktionen mottagit detta poöm, hvilket vi med nöje meddela.