Korsaren. Roman af Louis Reybaud. öfoersdlining. (Forts. fr. N:o 266.) — Du har aldrig följt efter honom? — Nej det aktade jag mig nog för; det skulle ha bekommit mig illa. Plouen måste tillstå, alt år sar banas syntes vara trovärdig; men det var tydligt a han lofvat mer än han kunde hålla. Om vulkan verkligen ensam kände sin hemlighet och ej hade någon förtrogen, hur skulle det då lyckas att få fatt på honom uppe på denna luftiga vistelseort? Utan tvifvel var han förberedd på att möta hvarje anfall, och äfven om han ej haft andra försvarsvapen, skulle det funnits försvar nog i de kringliggande klippstyckena. Hvad skulle man således göra för att bemägtiga sig honom? Härpå funderade Plouen ännu alltjemt. — Barrabas! sade han. — Massa! — Du är icke ärlig. — Jag, massa?