nen, hvarför konungen beslöt på det stället uppbygga staden.) I våra dagar har man visserligen funnit ett sådant sätt att tillvägagå vid städers anläggande ej vara det rätta, emedan städer böra få naturligen uppkomma, der rörelsen samlat sig; men vådorna af det gamla artificiella systemet mildrades, då anläggaren ägde Gustaf Adolfs skarpa blick och omdöme, Emellertid måste nu det gamla Göteborgs och Nya Lödeses borgerskap slytta tillsammans till den nya staden, som dessutom öppnades äfven för utlänningar och förseddes med allehanda privilegier och förmåner. Gustaf Adolf omfattade med synnerlig kärlek denna sin skapelse, skänkte staden Säfvedahls härad och fögderi med dess tillhörigheter, Alingsås skog, Mölndals ström, samt fritt fiske på elfven och i skärgården. Af utlänningar uppmuntrades isynnerhet Holländare att här nedsätta sig. och äfven Holländska bönder förmåddes att inflytta och bosätta sig på stadens landerier. Till följd af stadens belägenhet såsom gränsort, förseddes den med en befästning och garnison. Så uppkom denna handelsstad, som efter åtskilliga öden nu växt till en af nordens sörnämsta handelsstäder, och hvars framtid är stor och löftesrik, derest den industriella anda, som på sednare år lifligt vaknat, får utveckla sig under fredliga förhållanden och understödjes af en styrelse med nit och insigter om handelns fordringar, samt derest, framför allt, en friare och upplystare handelslagstistning blir gällande, ty för handeln, liksom för all kulturutveckling, är friheten lika nödvärdig som den är det för blodets cirkulation i menniskokroppen. .Menniskan lefver icke allena utaf bröd, heter det. De materiella intressena äro ej tillfyllestgörande på längden. Vi hafva äfven behof af andliga elementer. Med materiell välmåga uppstå derföre också behof af och håg för vetenskap och konst. Det är utan tvifvel en sådan håg, jemte känslan af tacksamhet och vördnad, som framkallat den ärestod, utförd af en icke blott svensk, utan från Göteborg utgången frejdad konstnär, hvilken Göteborgs innevånare nu rest till sin grundläggares, till Sveriges störste konungs minne. Måtte denna minnesstod blifva ej blott en prydnad på vårt vackra torg, utan måtte den äfven bereda mången väckelse till storsinnthet och ädla dygder! Vi behöfva litet hvar sådana väckelser, på det att sjelfviskhet och småsinne ej skola taga öfverhand. Gustaf Adolfs bild bör väcka höga tankar. Så går en stor mans ande fram genom tiderna. Det är hans både högsta och säkraste jordiska odödlighet. Och ännu har ingen konung på jorden vunnit en sådan odödlighet, som Han, vid hvilken minnesstod en del af Sveriges folk nu går att nedlägga sin byllning. Hans namn, oförgängligt som hans ära, är Gustaf EH Adolf. ) Se staden Götheborgs historia och beskrifning af P. A. Granberg.