Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1854, sida 1

till Gud, att det härefter skall blifva Ryssen Svårt öfver den bäcken att hoppa. Gnstaf Adolf upphörde dock aldrig att hafva ett upp: mårksamt öga på Ryssland och yttrade mer än en gång farhågor, som tyvärr skulle befinnas blott alltför mycket grundade. — Det polska kriget var det sista af de krig konungen emottagit i arf efter Carl IX. Det blef den bästa krigsskolan för Gustaf Adolf och hans arm6e, och då det slutade med en för Sverge ärofull fred, stod Gustaf Adolf sjelf såsom en fullt utbildad härförare, omgifven af stridsvane, härdade, modige krigare. Med året 1630 inträdde Gustaf Adolls Europeiska och verldshistoriska betydelse, genom den nya vändning han gaf åt det 30-åriga kriget, hvars hufvudresultat blef i Westfaliska freden — religionsfrihet åt de ifrån den katholska vFallenasaliggörande kyrkans affälliga protestanterne. Och val var den konung värd, att vinna en sådan seger, hvilkens första handling, då han landstigit på Tysklands jord, var att knäböja och utgjuta sitt hjerta i en brinnande bön, innan han, med spaden i hand, sjelf trädde i spetsen för skansgräfvarne. — Och väl var han värd att för en sådan mensklighetens befrielse och räddning under det svåraste af alla ok: religionsförtrycket, få offra sitt lif i spetsen för sitt folk. Gustaf Adolf gjorde genom detta krig det lilla svenska folket till ett verldshistoriskt folk, hvars minne skall lefva så länge en historia finnes. Det är ljuset af dessa tider utaf storhet och ära, som ännu efter tvenne århundraden kastar sin återglans öfver nordens fjäll. En nordens son ser derpå med hänryckning, men ock med vemod, ty minnet eger icke tillräcklig tröst, då saknadens tomhet och sorgens bitterhet dermed äro förenade, utan att hoppet erhållit nog styrka, för att kunna gjuta sin helande balsam i såren. Gustaf Adolfs regering var således en oafbruten kedja af krig, och man häpnar då man finner huru mycket han likväl under denna tid verkade för Sverges institutioner och fredliga värf. Det var krigarekonungen, som åt vetenskaperna offrade den största gard, som nåägon konung offrat, i det han afhände sig alla de af Gustaf I med så stor omsorg samlade s. I k. Gustavianska arfvegodsen, trehundrade femtio hela hemman, hvilka han i gåfvobref af d. 31 Augusti 1625 förarade Upsala akademi , till ) dess evärdeliga, alltid blilvande egendom. Det var, märk väl, sin enskilta egendom han här bortskankte. Genom denna skänk jemte andra stora anslag af statens medel befästade Gustaf Adolf den högskola för Svensk vetenskap och odling, ifrån hvilken sedermera flera af fäderneslandets utmärktaste män utgått. Hvad han vidare verkade for undervisningen, derom vittna de af honom inrättade gymnasierna i Westerås (det första i Sverge) i Strengnäs, Linköping, Wiborg och Åbo. — — -Så blef denne store konung midt under kriget stiftare af Sveriges undervisningsverk, och påminner derigenom, att hans vapen äfven fördes för den menskliga odlingens heliga sak. Derföre offrade han på dess altare hvad andra skulle användt på vapnen. Och i hvilken tid? Det finns intet högre och ädlare hopp än det som Gustaf Adolf nedlagt om Sverges framtid i dessa sina stiftelser. De blefvo ej mindre politiskt än vetenskapligt vigtiga. Ty om Sverge från denna tid framgent så ofta sett män ur hyddan stiga genom kunskaper och förtjenst till rikets högsta värdigheter, så är detta ock Gustaf Adolfs verk. Af den stora konungens öfriga verksamhet för landets inre angelägenheter nämna vi endast den grund för rikets konstitutionalitet, som