Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1854, sida 2

landets spanmålshandel, visserligen ej genom så abstrakta och absurda lagar, såsom de, hvilka förut exiSterade, och hvilka afvisade utlandets öfverflöd, för att förskaffa de inländska godsegarne ett större reveny, — utan genom de naturliga verkningarne af orsaker, dem man väl under de första åtta månaderna af detta år anade, men hvilka i sitt omfång ej syntes så betydliga, som de nu visa sig. De gamla spanmålsförråden från äldre skördar i hele Europa äro till en sällspord grad komsumerade, och ifrån hufvudkällorna af den utländska tillförseln kommer nu föga eller alldeles intet. De vanliga importerna ifran Donau och länderna vid Svarta hafvets kuster hafva nästan alldeles upphört, till följe af krigstilldragelserna i dessa trakten, — i Nord-Amerikas förenta stater har detta (1854) års hveteskörd utfallit ganska medelmättig; priset på hvete är alltså på de amerikanska marknaderna lika högt,som nu i Europa, och tillåter således ingen tillförsel af någon betydenhet. I östersjöhamnarne sinnas likaledes inga förråder qvar, och den rika afkastningen af detta (1854) års europeiska skörd visar sig hittills — såsom vanligt vid denna årstid — i inskränkta qvantiteter. Då således ingen tillförsel af någon betydenhet från utlandet kan inträffa här i landet, så kan också innehafvaren här — åkerbrukaren, handlanden och sbekulanten — våga att hålla sina förråder i högre pris, och det har derigenom lyckats honom att komma derhän. Han har alltså änyo ett monopol, men blott provisoriskt, ty detta års märkvärdiga öfverflöd skall innan kort upphäfva det, och redan i denna vecka ser man tecken dertill. Öfver detta (1854) års skörd hår i landet tjenar det till ingenting att säga mera, än vi gjort i våra senaste berättelser. Den har, decideradt för alla artiklar — äfven för potates — utfallit mycket rikligt, och är sannolikt den största och bästa skörd, som man någonsin förut här erhållit. Äfven i Frankrike är skörden god, visserligen ej, i jemförelse med detta land, alldeles så rik, men dock tillräcklig för ett års konsumtion. Men i Frankrike inverkar äfven, liksom här, upphöraudet af tillförsel ifrån utlandet på prisstegringen på den inländska produkten, och huru gynnsamt spanmålsskördarna i hela Europa detta år än må hafva utfallit, så blifver dock den verkan, som uteblifvandet af den vanliga tillförseln ifrån Svarta hafvet och Amerika sutöfvar på spanmålspriset, icke obetydlig. För att våga en uppskattning, vilja vi nämna tjugo millioner quarters spanmål af alla slag och mais, hvilka årligen från de nämnda verldsdelarne fördelas öfver hela Europa, ett qvantum, så så stort, att det väsendtligen måste verka emot monopol-försök. Så starkt reducerade behållningar af förra skördar, som deficit nu utvisar, hade man ej väntat, ty då skulle icke i sednare hälften af Augusti månad ett fall af 25 4Å i hvetepriset ägt rum på våra marknader; det hade, genom spekulation och förpaktarnes återhållsamhet, åter stigit nästan lika så mycket, men visar nu ånyo en fallande tendens. Men sålänge de stora källorna för tillförsel ifrån utlandet äro stängda, kunna vi ej vänta så goda priser, som de, hvilka vi i vår berättelse af den 3 Oktober uppgåfvo för sannolika. För det nya hvete-utsädet denna höst hafva vi de mest gynnande utsigter, och, som vi tro, i samma stora omfång som hösten 1853. Det högre spanmålspriset, som vi nyss förut anfört, samt det högre priset på alla lifsmedel, har just icke någon ogynnsam verkan på arbetsklassernas tillstånd. Det är omisskänneligt, att qvantiteten af arbete och konsumtion nnder de sednaste sex eller sju åren starkt ökat sig i alla delar af jorden, der en civiliserad befolkning befinner sig, och man skulle sannolikt misstaga sig, om man förbisåge att de ökade materialierna för en solid och säker penningcirkulation ej litet bidragit att betydligt öka handel, industri och konsumtion i hela verlden. På de fem åren ifrån 1848 till 1852 hafva Amerika, Australien Åc. producerat guld och silfver till ett värde af 120,000,000 E, hvaraf en stor del nu i myntform cirkulerar i i Förenta Staterna, England, Frankrike o. s. v. såsom additionelt, förut ej existerande medium. I Frankrike och Iyskland cirkulera nu betydligt mera papperspenningar på solid grund, lika gållande med penningar af metall. Kan man våga antaga, att af så stora och på så så år tillyägabragta penningemassor, intet inslytande skulle blifvit åstadkommet i afseende å priset på oumbärliga artiklar för handeln och konsumtion? Före 1848 utgjorde värdet af vår utförsel af brittiska produkter och fabrikater till Förenta Staterna i N. A. omkring 4,000,000 L —; år 1852 hade det stigit till 15,000,000 E, och år 1853 t. 23, 000, 000 L. Total-utförseln från detta land har på få år ökat sig ifrån 60 till nära 100 milloner E. Arbetslönerna äro omkring 25 till 50 å högre än före 1848, och i många grenar finnes ej jnnaduct antal arhetare. Penningevärdet har således minskats, under det arbetslönerna och prisen på de nödvändiga artiklarna höjt sig. Man ser i Frankrike ungefär samma följd. Långsamt men säkert framåtskridande på Free Tradebanan, — ökad penning-cirkulation, som nu måhända är omkring 30 millioner större än före 1847, stora arbetslöner och följaktligen expansion i nästan alla grenar af industri och handel. I Tyskland ser man likadana företeelser och resultater, framkallade mera af dess innebyggares höga industri och sakkännedom, än af legislativa mått och steg, men expansion visar sig otvifvelaktigt. Om man nu betraktar de utomordentliga ansträngningarna af trehundra millioner civiliserade menniskor i och utom Europa, — om man kastar en blick på de rika produkter, hvilka de transmarinska länderna, genom europeisk kultur, levererat i så stora massor först under de sednaste tio eller tjugo åren, då man i sjelfva verket först nu börjar lära känna och tillegna sig dessa verldsdelars rikedomar, om man slutligen tar i betraktande de utsigter, hvilka erbjuda sig för de kommande generationerna, då måste sannerligen motiverna och resultaterna af det krig, som nu måste föras i Östra Europa, synas högst obetydande. Men man skall också deröfver komma till en klar åsigt, om man betraktar dessa tilldragelser ifrån en högre ståndpunkt och förbigår enskilda individers, familjers