Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1854, sida 2

— Ingenting, herr kapten; alls ingenting! svarade den förre. — Hvad är det? frågade Plouen häftigare. — Ett missförstånd, alls ingenting annat. Det är något som kan förefalla hvar dag. — Fort! jag vill veta det! — Det var bara den fördömde Michel der ... Gud bevars hvad den karlen har för ett sinne! — Hvad har han gjort? — Hvad han har gjort? Han borde ej få vistas bland civiliserade menniskor, den rättan ... Hvad han har för en näfve! tillade den vältalige matrosen, i det han tog sig om halsen. — Hvarför har han anfallit dig? — Hur kan jag veta det? Det var endast ett skämtsamt ord, som han upptog illa och för hvilket han straxt ville strypa mig. Hvarför? Ja, det vete satan och icke jag! Fråga honom sjelf, herr kapten! Han måste sjelf bäst veta hvarför. Plouen vände sig till honom. — Hör du det, Michel. Hvad har du att svara? Denne rörde sig icke från stället, men lät blott höra detta dofva morrande, som var hans vanliga språk. — Hvad har du att svara? upprepade kaptenen, i det han ånyo lade handen på pisto