Den 10 November. Oaktadt frågan om det mindre kreditivets förhöjning nu är afgjord och millionerna beviljade med största lätthet, så kunna vi dock ej undgå att återkomma till några anmärkningar i sammanhang med detta ämne. Enligt hvad redan blifvit upplyst, hafva Rikets Ständer i extra anslag och kreditiver i och för sörsvarsverket vid denna riksdag förut beviljat 5,800,000 rdr bko, hvartill kommer det af Regeringen straxt före riksdagen lyftade kreditivet på 500,000 rdr bko, summa nära Tio (10) millioner rdr rgs, utom de ordinarie anslagen för samma ändamål, hvilka, såsom bekant, gå till omkring Nio (9) millioner rdr rgs årligen, oberäknadt indelningsverket. Till dessa summor lade regeringen nu ofta berörda fordran på ett kreditiv af 23 mill. rdr bko, utom det s. k. stora kreditivet a 2 millioner rdr bko, som är att tillgå i händelse af krig. De extra anslag, som beviljats i och för neutralitetens upprätthållande, uppgå således till den nätta summan af Tretton och en half (133) millioner rdr rgs. i Säkert har vid åsynen af de storartade krigiska skådespel, som nu pågå, och särdeles vid betraktandet af Rysslands ställning, den tanken fattat mången med oss, att det ligger något djupt förnuftsvidrigt och omenskligt i dessa krigiska förödelser, i dessa utomordentliga tillgångars användande på medmenniskors nedsablande, städers och länders härjande, då samma medels användande till fredens värf, till upplysningens befrämjande, industriens förkofran m. m. skulle hafva lemnat de rikaste skörder åt civilisationen, åt mensklighetens både andliga och ekonomiska välfärd. Och huru rent af bortkastade äro nu icke t. ex. för Ryssland de ofantliga summor detta land under decennier af år användt på sitt s. k. försvarsverk 157 Man beräknar ju att endast Sebastopols och Bomarsunds fästningar kostat Ryssland omkring 300 mill. rdr bko sv. mynt. Af dessa fästningar har redan den ena uppgått i rök och den andra väntar på samma öde. Lägges då härtill svarta-hafsslottan, som måste falla med Sebastopol, så uppgår förlusten blott af de två nämnde punkterna till en summa af minst 500 mill. rdr rgs sv. m., oberäknadt den oerhörda förlusten af menniskolif. Huru mycket hade ej en vis styrelse kunnat uträtta med denna summa till landets odling, till vetenskapers och konsters uppmuntran m. m.! Man hade t. ex. sör den summan kunnat anlägga omkring 1000 sv. mil jernvågar. Och dessa hade ej kunnat förstöras på ett ögonblick, utan skulle hafva för alla tider ökat Rysslands inre makt och höjt dess välmåga till en förvånande grad. Hvad som användts på de krigiska rustningarne har deremot inom några ögonblick uppgått i rök; dessa krigiska storverk, för hvilka landets svett och blod blifvit utpressade, hafva ramlat såsom korthus utan att lemna annat spår efter sig, än några rykande ruiner. Finnes det väl någon, som vid anblicken häraf ej djupt fördömmer en politik, som burit sådana frukter? Och hvad som gäller om Ryssland, gäller äfven i ganska väsentlig mån alla öfriga Europeiska länder. Det är sannt att Ryssland bär hufvudskulden, ty det hade alldrig behost frukta något öfvervåld från andra stater, utan hade kunnat tryggt omsmida sina svärd till plogbillar och egna alla sina krafter åt fredens värf, näringarnes och handelns förkofran, den allmänna upplysningens befrämjande, m. m. hvarigenom Ryssland, med dess omätliga ressurser, skulle i denna stund hafva varit det rikaste och mäktigaste land på jorden, hade det ock icke haft så många hundrade exercerade soldater, som det nu har tusental. Men Rysslands furstar, begifna, såsom allt hvad furstar heter, på dessa militära anordningar och rufvande på eröfringsplaner, som de e