Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1854, sida 2

— Ja, en asbetalning. — Men, herr kapten, hvad menar ni dermed? Han dröjde ett ögonblick, liksom hade han ännu ej sattat något bestämdt beslut. Slutligen syntes han hafva öfvervunnit hvarje betänklighet. — Hör mig, sade han till mulattskan. Gregor afgår icke i dag och ej heller i morgon; den kommer att ännu i ett par dagar blifva qvarliggande vid Kehouan. — Åh? frågade mulattskan naivt. Fattas då något? — Som man tar det, svarade kaptenen. Nog af, den blir qvar; det är allt hvad ni behöfver veta, tillade han med en viss häftighet. — Ja, sade mulattskan, det är minsann mycket för mycket. — Gregor blir således qvar, och före dess afresa har jag en tjenst att be er om. — Tio för en, herr kapten! utropade hon ifrigt. Jag är alltför lycklig, om jag kan vara er till någon tjenst. En man sådan som ni, som har så många dubloner, att han icke vet hvad han skall göra med dem! Hur skulle man kunna neka er något? Tala, tala! Ni eger att befalla. Hvad önskar ni? Kaptenen, som fruktade att redan hafva —— — — — —