Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1854, sida 2

till deputerade i Barcelona. Götheborg. Engelska Ängsartyget Scandinavian, kapten Munn, anlände i går från Hull, men blef förlagdt i karantän vid Rödasten, på grund deraf att fartyget icke medförde rent sundhetspass, då ett kolerafall inträffat i Grimsby. I I afseende å beviljandet af den äskade förhöjningen utaf det mindre kreditivet lemnar Aftonbladet följande märkliga upplysningar, med thy åtföljande reflexioner: Kreditivfrågan har i dag blifvit genom tre stånds beslut afgjord, sedan borgarståndet efter en nära fem timmars varm diskussion och efter votering med 39 röster mot 15 bifallit utskottets tillstyrkande betänkande. För att förklara denna stora majoritet behöfver man veta att i sista stund, dagen före det väntade men uppskjutna afgörandet af frågan, förliden onsdag, meddelades åt ett stort antal bland borgarståndets medlemmar förtroliga upplysningar rörande användningen af den begärda kreditivsumman, och den politik för hvars iakttagande hon blifvit begärd, af så vidsträckt art, att en del af oppositionens medlemmar förändrade sin förra öfvertygelse och röstade för bifall. Att det mottagna förtroendet emellertid ej tillfredsställde alla, eller att den form, hvari det gafs icke kunnat af dem godkännas, visar sig af omröstningen. Under sådana omständigheter måste minoritetssiffran synas temligen betydlig. Man måste på vederbörlig ort hafva varit bra säker på ett afslag från borgarståndets sida, för att taga sin tillflykt till en så ovanlig och mot alla konstitutionella begrepp stridande utväg. Vi beklaga, för den första statsmaktens eget anseende, att en sådan väg någonsin kunnat beträdas. Grundlagen känner ej några meddelanden direkt från högsta makten till enskilda representanter, så att säga bakom riksdagens rygg, men det oaktadt har saken beklagligen blifvit praxis i flera generationer af styrande och styrda, och det är fara värdt att seden rotfästar sig ännu mer, till förfång för regeringens anseende, till det mest kränkande obehag för regentens person, och till uppenbar anstöt för allt konstitutionellt godt skick. Anspråken på direkta meddelanden växa hos de enskilda representanterna i samma mån man å andra sidan oftare tar sin tillflykt till deras medgifvande. Vi tänka oss möjligheten af en framtida riksdag, vid hvilken de folkvalda ståndens sjelfständiga hållning i motsats mot de privilegierade ståndens alltid påräkneliga medgörlighet gör regeringen bekymmer. Vi antaga nemligen att denna regering, genom sin sammansättning eller sina antecedentier förlorat landets förtroende. Vi antaga att regeringen begärt stora anslag för genomförande af en politik, hvars grundsatser för representation och folk omsorgsfullt fördöljas. Vi antaga vidare att de folkvalda stånden icke vilja ge pengar åt de dåvarande rådgifvarne, utan endast åt sådana, för hvilkas skicklighet, fosterlandskärlek och politiska klokhet landet kan hysa fullt förtroende, men att regenten å sin sida af en eller annan orsak beslutat att bibehålla dem, nationens önskningar till frots. Hvad sker då? Reg. behöfver penningarne, men kan ej få dem. Det ligger så nära att underhandla med enskilda inflytelserika riksdagsmän. Man börjar med någon hufvudperson i något utskott, smickrar honom oeh ger honom omfattande förtroende, och detta hjelper för en gång; men snart behöfves mera pengar, och regenten behöfver åter träda emellan med så till sägandes sin proprie borgen för sina rådgifvares tänke och handlingssätt. Han behöfver bestämma öfver majoriteten i ett af de oprivilegierade stånden, och väljer dertill till ex. borgareståndet, både derföre att detta anses mindre svårhandterligt, och att det för utandet, ehnru temligen oförskylladt, kommit att gälla såsom representant för Sveriges upplysta medelklasser. Han kallar till sig en af dess anseddare oppositions-ledamöter, han bekänner för honom sina tänkesätt, förklarar sina planer, ger försäkringar i afseende på sina förhållanden till främmande makter, och uppdrager slutligen åt den tillkallade representanten att meddela innehållet af det höga samtalet åt ett trettiotal eller så af sina ståndsbröder dagen före den afgörande voteringen. Iarikes Nyheter. l I — Följden blir att denna vinnes, men det är