ej allt, och regeringen har i sjelfva segern lidit ett betänkligt nederlag. Den har visat, att den ej kunde erhålla ett anslag utan att en person trädde emellan såsom böneoch löftesman, hvars höga ställning i samhället borde förbjuda hans inblandning i dylika affärer. Underhandlingarne kunna ej döljas: dettranspirerar, att ett halft riksstånd fått mera förtroende under en timma än kanske hemliga utskottet under en hel riksdag. Detta förtryter Junkerväsendet och prelaturen, och de framsticka sina servila hufvuden och klaga med vingårdsmannen i bibeln: ,si, vi hafva arbetat och voterat för dig hela dagen, och dessa upproriska oprivilegierade komma först i ellofte timman, och likväl låter du dem veta mera än wi