Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1854, sida 1

att utsmycka dem; han tillade dessutom alltid åtskilliga drag, som häntydde på kaptenens starka passion, och det var icke dessa, som gjorde mindsta lyckan. Dessa berättelser kommo emellertid icke längre än till köket, och mamsell Rodogune hade allt för mycken takt för att låta dem komma inför sitt herrskaps öron. På så sätt låter det förklara sig, att damerna på Angremont och kapten Plouen snart kommo på en förtrolig fot med hvarandra. Det skedde för öfrigt helt omärkligt och nästan utan att någon anade det, ty damerna visste ganska väl, att de hade framför sig en adelsman och ej en vanlig ,sjögast. Plouen å sin sida hänrycktes af deras naturliga behag och älskvärdhet; han drog ovilkorligen sjelf in klorna och gjorde sig så behaglig för dem som möjligt. Den som endast sett honom ombord på ,Gregor, skulle omöjligt hafva igenkänt honom här, så vackert och passande uttryckte han sig, och så fina och intagande voro hans manr. Visserligen gick då och då öfver hans panna ett moln, som syntes antyda de stormar, hvilka rasade i hans inre, men detta gjorde honom måhånda blott ännu intressantare. Måltiden förgick sålunda under ett samtal, som blef allt mer och mer förtroligt och fördröjdes utöfver de vanliga gränserna. Plouen