Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1854, sida 1

I det var vi, som bestiade det år 1813, och år 1840 stodo vi färdiga att beskydda det vid Rhen; det är vi, som alltid vidmakthållit det goda förståndet mellan förbundsstaterna.Derefter komma hotelser, dock i en faderlig ton, oegennyttiga varningar, ändtligen slutar noten sålunda: Tyskland kan gifva sig hvilken politisk författning det vill; kejsaren skall respektera dess oashangighet; han ämnar ej uppgilva den ställning, som han alltid intagit vis å vis detsamma. Vi hafva sett af hvilken beskaffenhet denna ställning var; den var nog värd att behålla. Denna not, hvari hoteller kärleksbetygelser, vänliga sörebråelser och välvillig nedlåtenhet omvexlande föra ordet, var liksom ett kort utdrag af den roll, som czarerna spelat i Tysklands inre angelägenheter. Hvad var den dolda afsigten med detta manifest? ville Ryssland uppegga Tyskland? Hoppades det att drifva upprorsanden till det yttersta? Säkert är, att noten af d. 6 Juli 1848 liknade en spegel, hvari Tyskland kunde se sin förnedring och sitt elände. Den väckte derför i högsta grad dess harm. Tillochmed ännu astvingar den dess politiska skriftställare utrop af smärta. 1848 års revolution skulle likval sätta dem på ännu mer förödmjukande prof: ett år efter denna not af den 6 Juli ansåg sig Österrike nödsakadt att påkalla czarens hjelp mot den ungerska uppresningen. Hvarken Preussen, Bayern eller förbundstrupperna I kunde, genom att lemna hjelp i rättan tid, afvärja detta hårda protektorat; ty revolutionen fanns öfverallt, i Berlin, Frankfurt, Dresden, Stuttgart o. s. v. Den ryska hären inryckte olver österrikiska gränsen; czaren besinnade sig ett ögonblick: skulle han understödja det vacklande Österrike, eller upprätta en ungersk republik under ryskt beskydd? Han bestämde sig för Osterrike. Skulle han icke heldre vilja vara hela Tysklands protektor, än Magyarernas öfverherre? Och snart kunde en rysk general, sedan Ryssarne och Österrikarne gemensamt besegrat Ungrarnes hjeltemodiga motstånd, säga till czar Nikolaus: -Ungern ligger för Ers Majestäts sötter!Det var hög tid att Tyskland uppvaknade; den orientaliska krisen har gifvit det ett underbart tillfälle att afkasta det nya oket; att hafva hjelpt de tyska staterna att drifva Sla verne tillbaka inom deras gränser, måste anses för en af de största fördelar , som kan uppnås genom det orientaliska kriget: låt Österrikes, Preussens och Bayerns rysktsinnade blad under osanna patriotiska förevändningar blott fortfara att predika neutralitet; patriotismens mask kan ej längre dölja deras planer. ,Å. A. Z. kan genom sina ryska artiklar bedraga Grekerna, och låt den blott sortsätta sina öfverdrifna skildringar af de kristnes lidande i Bosnien samt räcka handen till den ryska diplomatiens konstgrepp; låt ,J. de Francfourt och ,Kreuz. Z. fortfarande i den höge zaren se ordningens representant och Europas räddare; låt herr von Gerlach uti förste kammaren i Berlin upprepa sina eviga floskler mot Frankrike, och låt herr von Stahl ostörd fortfara att frammana inbillade faror från Western, under det den verkliga faran hotar Preussen från Norden: det skall ej lyckas dem — vi hoppas det med visshet — att insöfva folkets öfvertygelse. Nationalkänslan frambryter redan öfverallt. Vid sidan af dessa osvanför nämnda blad och talare höres mången vältalig röst, som icke fruktar för att påpeka de med neutraliteten förenade faror för Tyskland. I Berlin gendrifver herr von Vincke herr von Stahls sofismer; en mängd tidningar tillåta icke längre Tyskland att bevara sina gamla illusioner om Ryssland. Och förutan dessa blad utkomma rundt omkring i Tyskland en mängd politiska slygskrister, hvilka andas sann patriotism. Nationalkånslan rör sig i Tyskland. Det är isynnerhet en punkt, som jag tror