Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1854, sida 1

Slutligen den 11 September 1848 förmäldes Alexandra, numera storfurstinnan Josefowna, dotter till hertigen af Sachsen Altenburg, med storfursten Constantin Nikolaiewitch, och den 16 Febr. 1851 förmäldes storsursten Mikaels dotter, storfurstinnan Katharina, med hertigen af Mecklenburg-Strelitz. Man må slå upp Almanach de Gotha, och man skall finna, att ryska hofvet innästlat sig inom alla de regerande furstefamiljerna och de mediatiserade husen samt öfveröst de tyska prinsarne, hertigarne och erkehertigarne med militära utnämningar. Hvilken massa af ryska uhlanoch dragonöfverstar finnes ej bland den stolta adel, som omger Tysklands suveräner! Jag sade ofvanföre, att hvarken i Bayern, Sachsen eller Österrike hofven, på grund af den katholska religionen, ingått familjeförbindelser med hofvet i Petersburg; men ingenting hindrar, att prins Albert i Sachsen eger ett moskowitiskt jägareregemente, eller att österrikiska erkehertigarne Albert, Carl, Ferdinand och Leopold kommendera Belgorods och Ukraines uhlaner i czarens namn; tillochmed kejsarens far, erkehertig Frans Carl, är öfverste vid ett ryskt grenadierregemente! Då man tänker på alla dessa så konstmässiskt slingrade band, då man i Wien på sjelfva thronens trappsteg ser den lysande aristokratien så ödmjuk inför Ryssland, förvånas man icke längre öfver Osterrikes långsamhet, utan snarare deröfver, att kejsar Frans Josef vågat sig så långt som han gjort. Icke nöjdt med att göra sitt inflytande gållande hos de regerande furstehusen, har Ryssland älven velat bemäktiga sig allmänna opinionen. Det är uppenbart, att alltsedan år 1815 en rysk press existerat i Tyskland, som blott icke erkänner sig vara rysk. En taktik, som ofta begagnats sedan 1830 och nu åter begagnas, är följande: i en wörtembergsk, hannoveransk eller bayersk tidning offentliggör man en historisk-filosofisk artikel, i hvilken man, utan all passion, med vetenskapens upphöjda lugn bevisar, att Ryssland af Försynen är kalladt att pånyttföda Europa. Det är icke en rysk skribent som talar, det är icke en lejd Kotzebue, Som förhånar sitt fådernesland, det är vetenskapen sjelf, som proklamerar Försynens vilja. Påföljande dag offentliggör samma blad en vederläggning af föregående dagens artikel, en vederläggning, hvari resonnemanget är temligen medelmåttigt, men som deremot uttrycker en lislig öfvertygelse om Tysklands tillkommande storhet. På detta sätt är bladets heder räddad och historiens filosofis utslag hafva emellertid verkat på det filosofiska folket, och mången tänkande själ tröstar sig öfver sitt saderneslands oundvikliga fall genom att se den öfverlägsenhet, med hvilken den tyska vetenskapen förklarar Försynens eviga bestämmelser. Hur ofta har man icke läst dylika artiklar i Han. Z., Journ. de Francfsourta, och ,Schwab. Mercur?! Portfolio, som utgafs år 1835 och som i synnerhet gick ut på att afslöja den ryska politikens ränkor i Europa och Asien, hade blott alltför ofta tillfälle att angifva dylika knep af de moskowitiska barbarerna och enskilda tyska blads brottsliga delaktighet deri. ,A. A. Z. utmärkte sig i denna riktning. Detta af mycket olika pennor redigerade blad, som liknar ett magasin, hvari alla slags dokumenter upptagas, trodde sig hafva tillfyllestgjort patriotismen om Tysklands sak med ett visst försigtigt allvar här och der i dess spalter; kunde nas detsamma som en förbrytelse, nade historiska upplysningar eller öfver fakta, i hvilka Rysslands försvarades det tillräkatt det lembetraktelser obestridliga makt intog den detsamma tillkommande platsen. Riktigt nog inskränkte det sig icke alltid till historiska upplysningar, utan kom ofta med försvarsartiklar eller rekommendationer för de moskowitiska intressena. Då ,Portfolio I började utgilvas, var -A. A, 4. det trognaste AAnnnn