Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1854, sida 2

Guadeloupe i alla riktningar. Dessa band hade upplöst sig vid samma tid som den revolutionära andan började förstummas. Blott ett litet antal negrer återstod ännu, och dessa hade dolt sig i bergsgrottor och fördjupningar eller flackade vildt omkring från det ena stället till det andra. Vulkan befann sig deribland, och han var ännu alltid en af de farligaste marodörerna. Man hade mer än en gång sctt honom smyga omkring vid hönsgårdarne och stallarne, och, om man icke såg honom sjelf, märkte man likväl hans spår. Mer än en gång hade fru Angremont sökt hålla sin man tillbaka från dessa farliga ut flykter; men huru stort herravälde hon än egde öfver honom, lyckades det henne likväl ej. Hon sväfvade derföre i en beständig ångest, ty hon hade sett denne förhatlige neger i närheten och visste till hvad han var i stånd; hon visste, att det var deras plantage, hur fattigt det än numera var, som han gjort till mål för sina planer, och hon kände, att i denna afrikanska själ hvarken hat eller hämndlystnad ännu voro utplånade af tiden. Hon fruktade för en ny katastrof och sökte afböja den. Men Angremont fortfor med sina utflykter; han gick som oftast ut i daggryningen och återvände först sent på aftonen. Stundom blef han tiil och med flera dagar borta och sof då under