Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1854, sida 2

leder. Sjelfva qvinnorna kunde användas vid sörsvaret, genom att nedhälla kokhett vatten och olja på de stormande. Slutligen sanns ännu en utsigt, nemligen att slafvarne på plantaget kunde beväpna sig i sina olika qvarter och komma sitt husbondesolk till hjelp mot dessa marodörer. En sådan mellankomst skulle vara tillracklig för att så deras plan att stranda. Fru Angremont hade icke sjelf ensam ordnat detta försvar; bland folket på plantaget fanns en man, på hvilken hon kunde lita, en gammal trogen och tillgifven tjenare, som var född på stället och kände detsamma utanoch innantill. Det var samme uppsyningsman, som måst straffa Vulkan, och åt hvilken hans herre alltid anförtrott hvarje företag, som fordrade klokhet och estertanka. Han var anförare för den lilla hop, som åtagit sig slottets försvar, och hade sjelf utsökt densamma man för man; han var själen i det hela, och fru Angremont litade blindt på honom. Sjelf bemödade hon sig att synas lugn och fast, för att genom sitt exempel inverka på de öfrige. Annu hade ingenting allvarsamt förefallit på någondera sidan. Angriparne trodde alltjemt att blotta förskräckelsen, som deras ankomst förorsakade, skulle vara tillräcklig att för dem öppna slottet, och de sprungo ännu omkring