Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1854, sida 2

14. Ansallet. I den kritiska ställning, hvari fru Angremont besann sig, kunde hon icke tveka hvilket parti hon borde taga. Att inlåta sig i kapitulation med en sådan rosoch blodgirig hord, kunde icke tjena till det ringaste. Man måste söka att sätta sig till motvärn, uthålla belägringer och draga ut på den så länge som möjligt, i hopp om att vid dagens annalkande få hjelp från de kringboende plantageegarne och grannarne. Det gällde att först och främst bevaka ingångarne och derpå försvara sig från det ena rummet till det andra, för att på så sätt uttrötta fienden och vinna tid. Ehuru den unga qvinnan sjelf aflägsnat sina försvarare, hade hon dock omkring sitt ett antal af ungefär fyrtio trogna tjenare med dubbelbössor och välförsedda patronkök: detta syntes vara tillräckligt att hålla bandet i styr, tillochmed om dess makt varit ännu större. Det fordrades blott, att de belägrades ifver ej minskades, och att deras sinnesnärvaro icke öfvergaf dem. Fönsterluckorna tjenade såsom ett skydd, bakom hvilket man kunde sigta på angriparne och åstadkomma förstörelse i deras