Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1854, sida 1

gunel sade han till mig. Frun kan väl sörstå, att jag icke svarade ett ord, utan började Springa, på det han ej skulle göra mig något för när. Han ropade på mig ännu en gång: Mamsell Rodogunel! upprepade han, säg åt Massa, att han skall komma att ångra det. I samma ögonblick hade jag hunnit till trappan och hörde intet mer. Det var också hög tid, ty jag var nära att digna af förskräckelse, och då jag kom in i köket var jag blek som ett lakan. Allt husets folk var der, och jag beI rättade dem hvad som händt. Herr Acteon vrille genast skynda ut efter honom, men man höll honom lyckligtvis tillbaka, ty den sortens folk är ej godt att komma i håll med. Då fru Angremont blifvit ensam, kunde hon icke låta bli att tänka på det som kammarI Jungfrun berättat henne. Eljest brukade hon ej skänka någon uppmärksamhet åt dessa historier: men denna gång var det likväl något Som gjorde henne häpen, nemligen upprepandet af negerns hotelse. Hon tänkte på att det vrore hög tid att hon, i likhet med hennes grannar, sökte försäkra sig. Plantagets fönster och dörrar blefvo från denna stund försedda med jernstanger, så att de voro i stånd att uthärda en ordentlig belägring. Femtio af de pålitligaste slafvarne blefvo ställda under duktiga uppsyningsmäns befäl, och beväpnades, för