Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1854, sida 1

Ryssland och sin önskan att kunna stödja dess intressen, så att österrikiska regeringen funnit sig deraf föranlåten att under fältmarskalklöjtnanten von Wimpsen sammandraga en arm6 i Böhmen till de blottade kronländernas sFJddÅ. Men äfven Preussen afvaktar förbundsdagens beslut och synes vilja låta sitt definitiva politiska system derutaf bestämmas. Begge rivalerna arbeta lika nitiskt att få de mindre tyska staterna eller förbundsdagen på sin sida. Lyckas det Österike, då är Preussen ensamt och isoleradt, alltför vanmäktigt att göra motstånd; det måste gifva efter, och då är det äfven slut med neutralitetspolitiken för Sverige och Danmark! Blir åter Preussen den vinnande parten, så är det preussiska kabinettet som ger utslaget, och då först erhåller neutralitetspolitiken sin rätta skepnad och betydelse. Likasom preussiska kabinettet genom det eviga idislandet om sitt nit och sitt målsmanskap för ,de tyska intressena, och på grund af de smärre tyska regeringarnes vid Bambergska konferensen blott alltför tydligt uttalade äkta ryska sympatier, gör sig hopp om tet icke mindre bestämdt blottat sina sympatier för att få förbundsdagens förklaring till sin fördel, likaså gör det sig ej mindre hopp om att i Sverige och Danmark hafva stöd för sin politik. Planen för denna politik ligger i dagen, genomskinlig och klar. Den är: att preussiska kabinettet, stödt de skandinaviska rikena, skall blifva i stånd att paralysera Österrikes och vestmakternas bemödanden, och diktera fredsvilkoren. LUtur denna synpunkt är upprätthållandet af Sverges neutralitet utaf allra yttersta vigt för Preussen; man kan utan ringaste öfverdrift påstå, att de skandinaviska rikenas neutralitet är den hörnsten, uppå hvilken denna preussiskt-ryska politik hvilar. Likasom vestmakterna utan Ottomaniska Portens biStånd och allians omöjligen skulle kunnat soretaga ex peditionen till Krim och Sebastopol för att ge dödsknäcken åt ryska makten i Svarta hafvet och Orienten, likaså omöjligt är det för dem att utan Sverges bistånd och forbund tillfoga Ryssland i dessöstersjöbesittningar ett afgörande slag. Deras slottors på det hela resultatslösa vistelse i Östersjön sju till åtta månader innev. år, har redan ådagalagt huru litet de der utan Sverges medverkan förmå uträtta till Rysslands försvagande. En landstigning i Finland nästa år, utan att en svensk armå och en svensk skärgardsflotta dervid kooperarade, skulle troligen oek ej leda till några särdeles betydliga resultater. Preussiska kabinettet gör sig ock ej blott förhoppning om, såsom nyss nämnts, att Sverge, trots alla påtryckningar ifrån vestmakterna, skulle nästa år oförryckt upprätthälla sin neutratitet. Annu mer: det gör sig förvissadt derom. Den 21 sistlidne September lästes i Börsen-Halle Uti detta bref talas just om det kreditiv hvilket nu är i fråga att afgöras, och som redan då i Berlin var en bekant sak att svenska regeringen skulle begära af ständerna. Huru noga man i Berlin i vissa kretsar är initierad i svenska regeringens förehafvanden visar den omständigheten, att ifrågavarande bref var skrifvet i Berlin samma dag finansministern baron Palmstjerna öfverlemnade den kongliga propositionen till ständerna; men ännu märkligare är explikationen, som gifves öfver det begärda kreditivet. Brefskrifvaren säger uttryckligen sig veta ifrån ,kompetent källa, att afsigten dermed vore att försvara och uppräåtthdlla neutraliteten, ifrån hvad håll (vestmakternas nemligen) än försöken att förmå regeringen att afvika ifrån densamma måtte komma. En dylik förklaring öfver svenska regeringens föresats att upprätthålla och försvara neutraliteten lästes ock kort förut i IIndependence Belge. Det är en gammal erfarenhet, att inbundna och hemlighetsfulla karakterer, som vid kall blod sällan röja hvad de hafva inombords, lätt nog, då deras fåfänga retas och passionerna komma i svallning, blif hvad de med största försigtighet sökt hålla fördoldt. Aftonbladets artiklar och förtjenstsulla, ihärdiga opposition uti kreditivfrågan tyckas verkligen hafva frambragt en dylik effekt. Ej längre tillbaka än den 19 i denna månad lastes nemligen i den halfofficiella tidningen en insänd uppsats, hvars författare, efter att i en anspråksfull ton och med mycken animositet hafva bjudit till att tillrättavisa Aftonbladet, låter uti ifvern undfalla sig en bekännelse, hvilken lika naift som fullständigt bekräftar de berlinska korrespondenett bref från Berlin af den föregående dagens dato. va bringade derhän, att de i hettan låta undslippa sig på ena sidan af tyska förbundet och å den andra af — AA