Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1854, sida 3

hjalte. Då dessa på detta vis ännu ofullbordade slagsvärd blifvit nedlagda rtill sådan mängd, som öfver 400 st., i griftröret, är det tydligt att en berömd och utmärkt vapensmed här har sin graf, enär den namnkunnige mannen, öf er hvilken hög uppkastades, nedlades med sina dyrbaraste mobilier i grafven. Stenkumlets storlek häntyder således på en namnkunnig man, samt klingorna på hanszyrke och rykt bara konstnärskap, hvaribland vapensmidet räknades i norden såsom det yppersta. Dessa svärd äro troligen öfver 1000 är gamla. I sig sjelf äro svärden ej synnerligen märkvärdiga, men genom den mängd hvari de i griftkumlet påträffats, och ännu mer genom det ofulländade skick, hvari de, såsom slagsvärd, befinnas utan hjalte, är fyndet af den största historiska märkvärdighet, häntydande på ett forntida vida berömdt vapensmideri inom socknen och en lika berömd vapensmed, åt hvilkens minne och hviloplats en stor grifthög af uppkastade stenar blifvit uppsord. Möjligtvis är denne berömde vapensmed just den mängbesjungne, namnkunnige Vaulunder eller Veland, som i Vilkinasagan omtalas, och hvars grafhög man sökt i Skåne, Blekinge och Småländska bygden. Folksägen förlägger hans födelsebygd i Småland, och på flera ställen inom denna bygd visar man hans graf i gamla stenkummel. Att hela vestra eller den så kallade Smålandsbygden af Kalmar läns södra och medlersta del fordom varit bebodd af en smidesidkande folkstam, bevisar Madesjö socken, hvilken fordom koloniserats af vester ifrån invandrande myrmalmssmeder. Det är hela denna Smålandsbygd, som ännu af kustbygden och Ölänningarne kallas Dasabygden. Fyndet är Kgl. M:t och kronan till inlösen erbjudet.