Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1854, sida 2

— —5———— kände han att den måste blifva, och han afvaktade blott ett gynsamt tillsalle. Handelsernas gång skulle snart medföra det. Vid de första oroligheter, som satte kolonien i rörelse, höjde Vulkan hufvudet, liksom en man, hvilken hör en länge väntad signal. Han kastade ögonen omkring sig; husbonden var frånvarande. om han funnits tillstådes, skulle Vulkan måhända hafva hållit sig tillbaka, ty närvaron af en Angremont var tillräcklig för att hålla slafvarne i tygeln och bevara dem för onda ingifvelser; men spelet var fritt, och Vulkan begagnade sig deraf. Från det ena arbethuset till det andra hade han förstått att bilda en vidt utgrenad sammansvärjning, som helt oför: modadt skulle utbryta och öfverraska slottets invånare. För att få sina kamrater med sig, hade han öfverallt utspridt falska rykten. Enligt hans utsago förbereddes en allmän uppresning; han berättade dem, att de hvites sista stund vore kommen, att de svarte redan vore herrar öfver en del af ön, samt att det blott behöfdes ännu en ansträngning, för att den skulle tillhöra dem helt och hållet; det stode dem då fritt att dela bytet efter sina herrar: deras hus, deras sockersalt, deras möbler, deras kläder, deras smycken och deras silfver. Han tillade, för att slå hufvudet på spiken, att fetischerna förkunnat honom, att