Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1854, sida 1

2— 7 Å :: 7 DDs Tc general Grabbe företog, blef honom dyr; af 1500 man, som försökte bestiga murarne, kommo endast 150 tillbaka. General Grabbe förlorade icke modet. En annan och en tredje stormning, som voro mindre mördande än den första, tillförsäkrade Ryssarne besittningen af tvenne vigtiga punkter. Man började då underminera klippan. Förvånade öfver siendens skenbara orörlighet, och förskräckta öf: det buller, som åstadkoms genom undermineringen, utgingo de belägrade ur sina tillflyktsplatser, för att undersöka hvad som förbereddes mot dem; Ryssarne begagnade sig af tillfället, och en fjerde stormning bragte fästningen i general Grabbes händer. Det var d. 22 Augusti 1839, som intagandet af Akulcho egde rum; belägringen hade räckt i fyra månader. Uppbragta öfver detta långvariga motstånd, gåfvo Ryssarne ingen pardon. Ester blodbadet letade man öfverallt efter Schamyls lik; men förgäfves. I bergets sidor funnos hålor, dit några af Tschetschenzerna dragit sig tillbaka; det var derifrån som den djerfve profeten och hans anhängare beredde sig att ännu gifva döden åt mer än en otrogen. Hvad skulle emellertid blifva af honom? Muriderna, som ledsagade honom, tvekade icke att uppoffra sina egna lif, för att rädda sin anförares. Af några bjelkar, dem de funnit inne i hålan, byggde de en slags timmerflotta, utkastade den i floden Koysu, som löper förbi foten af klippan, och störtade sig ut på detta fartyg. Ryssarne tviflade icke ett ögonblick på att Schamyl var med. Order gåfvos att förfölja timmerslottan; infanteriet följde den på båda stränderna och kosackerna läto sina hästar simma ut i floden för att bemäktiga sig profeten. Medan Ryssarnes hela uppmärksamhet var riktad härpå, störtade en man ut i Koysu, samm öfver floden och försvann bland bergen. — Tschetschenzerna på timmerflottan omkommo alla, men Schamyl var räddad. Man föreställe sig Schamyls uppträdande bland de folk, hvilka erfarit Akulchos förstöring! Man trodde honom begrafven under ruinerna, och plötsligt uppväckes han från de döde! Var han icke uppenbarligen en af Gud utsänd? Schamyls inflytande har aldrig varit större, än efter detta bjeltemodiga nederlag. Efter Akulchos intagande beslöt Schamyl att predika det heliga kriget för Tscherkesserna. Han hade icke haft framgång år 1836 hos Avarerna, en mäktig stam i Daghestan, som helt och hållet underkufvats af Ryssland. Han hoppades att Kaukasierna vid Svarta hafvet skulle förena sig med Kaukasierna vid I Kaspiska hafvet, ty alla dessa, med undantag af Avarerna, voro enrullerade under hans fana och utgjorde nästan en nation. Om Tscherkesserna kunde börja kampen samtidigt med Tschetschenzerne, hvilket fruktansvärdt slag skulle man icke då kunna bibringa den ryska makten! Schamyl besökte Ubicherna och Adigherna; han emottogs af dem med många hedersbetygelser, men uppnådde blott ringa resultater. Oaktadt hatet till Ryssland är ett mäktigt föreningsband mellan befolkningen i de båda delarne af Kaukasus, aflägsnar doek gammal afundsjuka dem från hvarandra. Olikheten i mundarter utgör äfvenledes ett hinder för den förening af deras sträfvanden, som Tschertschenzernas ifrige anförare önskade åvägabringa. Schamyl, som var tvungen att predika det heliga kriget på turkiska, blef endast förstådd af höfdingarne och mollaherne. Han återkom från Tscherkessien, medförande endast obestämda löften och försäkringar om ett oförsonligt hat mot Ryssland. Han hade valt fästningen Dargo till sitt residens, en fästning, Som väl är mindre stark än Akulcho, men som likaledes har ett nästan ointagligt läge. General Grabbe ville förfölja honom äfven hit. De trupper, hvilka utsändes på detta tåg, afRR