Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1854, sida 1

herrska den lägre regionen, under det de sjelsva beherrskas af en vulkan, som kallas Svafvelberget, och som ännu för ett halft århundrade tillbaka var i full verksamhet. Ned åt sidorna af dessa kullar rinna från vester och öster en mängd åar och bäckar, hvilka den lutande terrängen gifva ett obehindradt lopp, och som fruktbargöra de stora savanner, genom hvilka de flyta, innan de kasta sig i hafvet, medan de på enskilta ställen afstadna och åstadkomma stora sumpar, som göra vistandet i deras grannskap osundt och obehagligt. För att finna en sundare luft, är det nödvändigt att begifva sig till dessa kullar, mot hvilkas höjder äfven plantaget Angremont stödjer sig med vidsträckt utsigt öfver hafvet. Det var omöjligt att finna ett mera imponerande läge. Tvenne bäckar slingrade sig ned från öfversta delen af plantaget och förenade sig derpå till en liten å, hvilkens bräddar voro beklädda med löfrikt buskverk. På den lilla, genom de båda bäckarnes forening bildade halfön, sträckte sig en hel skog af kaffeträd och straxt derbredvid höjde sig hufvudboningen, omgifven af terasser och gräsplaner. Vid första ögonkastet fann man, att denna byggning måste vara uppförd under koloniernas lysande tid, då Creolerna ännu öfverbjödo hvarandra i prakt och slöseri.