Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1854, sida 1

Ja, Michel. Hm! hm! sade Michel, hvilken denna fråga syntes sätta i förlägenhet. — Det är från Bremen, svarade en röst bredvid dem. Eller också är det från Danzig, hvarifrån man får det aldrabästa bränvinet! Det är också uppe vid Nordsjön, högt uppe vid Nordsjön! Den, som här blandade sig i samtalet, var den bäste talaren ombord, de yngre matrosernas orakel, skeppsgossarnes stolthet och ett lysande exempel för däcksgastarne. Hans namn och förnamn förlorade sig i den grå forntiden, han hade sjelf öfverlemnat dem åt glömskans natt. Det namn, under hvilket han var känd, hade han upptagit efter sin födelseort — man kallade honom Sanct Malo. Under detta namn var han bekant i Indien såväl som i Europa, och under detta namn hade han blifvit ryktbar på de fartyg, på hvilka han tjenat. Sanct Malo! Hvem har icke hört talas om honom, om hans anekdoter, hans skryt och hans mythologiska kunskaper. Han talade om fabelverldens gudar, liksom hade han lefvat i förtroligt umgänge med dem alla, och det var han, som kort förut framkom med några hänsyftningar på Neptunus, som han tycktes känna helt specielt, och hvars attributer han kunde uppräkna på sina fem fingrar.