— —— tidningarne, förtjena i s märksammas. Först och främst synes det, så väl genom Canroberts rapport, som enskilta tillförlitliga korrespondenser, vara stäldt utom allt tvifvel, att de allierade landvägen marscherat förbi Sebastopol till Balaklava och bemäktigat sig denna för deras operationer vigtiga hamn, der lera hänseenden att uppsedan belägringsmaterialen utskeppats från slottan. Har Mentschikosl, såsom flera, ryska som franska och engelska depascher gilva vid handen, med sin slagna här marscherat till Sebastopol, så har det naturligtvis skett i den afsigt att deltaga i försvaret af denna plats. Detta steg från hans sida synes förutsätta en farhåga, att Sebastopol kunde falla i de allierades händer, innan han erhölle de väntade sörstarkningarne. Genom Mentschikoffska korpsens ankomst, blir visserligen antalet al Sebastopols försvarare ökadt och söljaktligen de allierades arbete något försväradt, men å andra sidan hafva de allierade den utsigten att på samma gång som de taga Sebastopol äfven så den öfversittaren Mentschikoff i sitt våld. Undras huru det skulle smaka hr Mentschikoff att införas som fånge i Konstantinopel, der han för en 15 månader sedan uppträdde som öfbringare af czarens oförskämda fordringar med ett öfvermod och en fräckhet, som väckte hela Europas harm och förvåning! Att de allierade taga Sebastopol vilja vi icke ett enda ögonblick betvisla. De bref, som från armen på Krim skrifvits till hemmet, uttala sig i detta hänseende med sådan säkerhet, att man icke gerna kan tillåta sig några tvifvel. I Frankrike har ock det obehagliga intryck, som väckts genom den upptäckten att notisen om Sebastopols fall var ogrundad, åter totalt försvunnit för det glada hoppet att snart få säker underrättelse om ett lyckligt slut på fälttåget å Krim. Till detta omslag hafva i synnerhet bidragit underrättelserna om Ryssarnes demoralisation och deras underlåtenhet att efter sitt nederlag vid Alma lägga några vidare hinder i vägen för de allierades framryckande. Denna underlåtenhet anses med rätta som ett bevis på medvetenhet om egen svaghet och oförmåga. Det har i tyska och äfven i engelska tidningar mycket snackats om de förstärkningar, som Mentschikoff väntar, men ännu har man ingen enda såker underrättelse om att ryska trupper inryckt på Krim. An heter det, att betydliga stridskrafter från Bessarabien redan äro på Krim, än att de blott hunnit till Odessa o. s. v. Notisen, att garnisonen i Anapa sprängt fästningen i luften och marscherar till Krim så väl har ännu ej erhållit den bekräftefse, som den i hög grad tarfvar. I vårt grannrike Danmark drifvas sakerna allt mera på spetsen. Riksdagen, stark så väl i öfvertygelsen om rättvisan af sin sak som ock genom sin visade moderation och försonlighet, vill, om den dertill blir drisven, använda de yttersta konstitutionella medlen till solkfrihetens försvar emot maktinnehafvarnes absolutistiska anslag. Ministeren å sin sida håller styst i och synes just vilja framkalla en krisis, förmodligen för att få kungen till att skänka sitt bifall till en statskupp med kanoner och bajonetter, hvilken sätter kro