Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1854, sida 1

————— bli skumt, och att han blott hade några få timmar att råda öfver. Om samma afstånd vid mörkrets inbrott åtskiljde fartygen, så vore allt förloradt; ty en förändrad kurs vore då tillräcklig för att sätta det förföljda fartyget i sakerhet för honom. Dagen derpå skulle han blott ha det vida hafvet framför sig utan något fartyg vid horizonten, och då farväl byte! farväl, alla de förhoppningar, som han knutit vid denna fångst! Om han nu också ej seglat sina master öfverbord, så böjde de sig dock under vindens tryckning, och det fanns icke en enda man, som ej hvar minut väntade att se dem alla gå i qvaf. Seglen stodo som om de ville brista, och några af dem blåste i stycken. Briggen ilade fram öfver böljan som en häst, hvilken kände sporrarne, och matroserna skulle utan tvifvel ha blifvit spolade öfverbord af de våldsamma störtsjöarne, om de icke hållit sig fast i tacklaget. Det syntes emellertid icke bekomma dem serdeles. — Det kan man kalla en dans! sade den ene. — En verklig marsvins-dans, svarade den andre. — Hvem mån tro får betala fiolerna? frågade en tredje.