Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1854, sida 1

man befann sig, var det svårt att se hvad slagga det förde och hvilken kurs det styrde. Troligen skulle det, så snart det märkte att den andre var en korsar, taga slykten, ty då för tiden herrskade det största misstroende på hafven, och hvarje segel var misstänkt. Plouen dröjde icke; han lät hålla upp mot vinden så mycket som möjligt, till den grad, att de båda fartygen under en gifven vinkel nödvändigt måste stöta tillsammans, under den förutsättning, att briggen seglade bäst. Efter några timmars seglats skulle denna fråga vara afgjord; tills dess fanns det skäl att antaga, att ,Gregor skulle ha fördelen på sin sida, ty den hade ännu icke funnit sin öfverman. Den var en verklig sjöfogel, som syntes glida fram öfver hafsytan utan att vidröra den. Kaptenen, som var säker på sitt fartyg, brydde sig icke om att forcera segela. Ehuru vinden blåste upp, behöll han alla sina segel oppe och vände djerft.