Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1854, sida 1

gör ett ständigt hinder för Rysslands planer Ehuru Ryssland herrskar öfver Georgien och Imiretien, ehuru Tiflis och Kutais äro ryska stader, skall det dock aldrig komma i fullstån dig besittning af dessa dalar, förrän Kaukasuspassen ej längre dölja oförsonliga fiender, som alltid äro beredde att nedhugga dess trupper och bränna dess fästen. Det är det mål, som Ryssland nödvändigt måste nå, och det går emot detsamma med denna hårdnackade ihärdighet, som utmärker czarens krigare lika mycket som hans diplomater. Ingen förödmjukelse, intet nederlag betager czaren modet. Kaukasus fruktansvärda barbarer hafva i flera århundraden motstått Tartarerne, Turkarne och Perserne; i 70 år har Ryssland bekämpat dem och det är först på de senaste åren, som det erhållit några resultater, hvilka dock, utan att vara särdeles erkläckliga, kostat ofantliga uppoffringar. Ja, Kaukasiernes ifver och enthusiasm ha stigit med kampen; i sina krig med Perserne och Turkarne voro de blott vilda horder; nu, gentemot den ryska makten, är det liksom ett nytt folk, hvilket för framtiden är förenadt med starka nationella lidelser, upphetsadt af religiös enthusiasm och kommenderadt af profeter! Man har mycket riktigt anmärkt, att ryska armen i Kaukasus har att bekämpa 3 fiender: klimatet, bergen och invånarne; de som falla för denna tredubbla fiende, ersättas ögonblickligen. Hvarje dag fyllas bataljonernas luckor, hvarje dag repareras fåstningarnes brescher från föregående dagen. Den berömde härförare, som nu senast i flera år varit general-guvernör i Kaukasus, den gamle furst Michael Waronzoff, var i synnerhet en administrator af första rangen. Han invecklade bergsboerna i ett nät af långsamma, men säkra operationer; med hvarje år förminskade han skådeplatsen för Schamyls mera lysande, än resultatrika bragder. Tilldragelserna i Kaukasus äro imellertid insvepte i ett mörker, hvilket är nära omöjligt att genomtranga. De gåtor, som sorelaggas vetenskapen af Kaukasus sphinx, äro icke dunklare än de strider, för hvilka Daghestan äro skådeplatsen. En snillrik resande försäkrar, att Tscherkesserne och Osseterne roa sig öfver de ansträngningar, som de tyska philologerna göra sig för att förklara deras språk. Man modar sig icke mindre, om man vill bilda sig en riktig id om Ryssarnes ställning och Kaukasiernes motstånd; det är icke de ryska krigsunderrättelserna, som man skall hänvända sig till, för att få fullständiga upplysningar; och hvad Daghestans tappre höf. dingar angår, så hafva de väl försökt att till egna sig litet civilisation, men de hafva ännu inga officiella dokumenter, och några få pro: klamationer af Schamyl äro de enda direkte upplysningar, som komma till oss från Kau: kasus. Man kan alltså endast hänvända sig till resande och jemföra deras olika utsagor. Kaukasus långa kedja sträcker sig emellan de begge haf, som skilja Europa från Asien Böjande sig på ena sidan emot svarta hafvets östra kust, går den i sydost bortemot kaspiska hafvet ända intill halsön Apscheron, er vulkanisk trakt, der Zoroasters sista lärjungar ännu i dag troget dyrka elden. Imot söder står den i förbindelse med Ararat; i norr för.