101AL UCI Slag I D0UGLA INJSSIAIIUS SCPDPELY. ilar man srån dessa stepper kastar en blick emot söder, är Beschtag den första linie, som man upptäcker. Den bildas af 5 berg, som, höjande sig öfver hvarandra lika gigantiska trappsteg, stödja sig emot Elbrus, hvars topp, den högsta i Kaukasus, är betäckt med evig snö och är sätet för fabelaktiga traditioner, hvarför äfven Kaukasierne kalla Elbrus andarnes stora Padischa. Nordvest om Elbrus, långs svarta hafvets kuster, finnas de höga topparne Pelaw-Tepesch och Oschten i Abschasernes land, samt Idokapas och Schapsach i Adighernas land. Följer man den motsatta riktningen och viker litet af emot öster, under det man går emot söder, kommer man till de vilda Osseternes land, der man ser Kasbeks fruktansvärda linier höja sig. Om Elbrus är Kaukasiska bergens högsta topp, är Kasbek deras medelpunkt. Det är genom dessa berg, som Ryssland står i förbindelse med Georgien, och genom dem löper midt emellan snö och brådjup, en rysk militärväg, som från norr till sydost går igenom hela Kaukasus. Talrika strömmar nedfalla från dessa berg. För det första Terek, Kaukasus tillbedda barn, Terek, som vattnar de herrligaste dalar, och på hvars stränder dessa barbarers mest poetiska legender uppslagit sin bostad såsom vidunderliga syner. En ryss har förtäljt för författaren en i S:t Petersburg mycket bekant historia, hvilken bekräftar allt hvad Bodenstedt och Wagner sagt om Tereks poesi. En Tscherkess, uppfostrad af Kosacker, tjente i ryska armen; han var vacker, lislig och förståndig, hade uppnått en högre grad, och czaren hade icke någon mera tillgifven tjenare. En gång sändes han i ett ärende till Kaukasus; han har icke väl återsett Terek, förrän han icke mera är sig sjelf; förgälves väcker militäräran, epåletternas stolthet, känslan af disciplinen — betänkligheter hos honom; han skrifver till czaren, att flodens röst har kallat honom, och att hans fötter för framtiden äro bundna vid fädernejorden. Hans bref, som var naturligt, rörande och lidelsefullt, uttryckte beundransvärdt en uppriktig sjals strider och den sköna tscherkessiska flodens oemotståndliga lockelser. Terek har sin källa vid foten af Kasbek och utfaller genom flera armar i Kaspiska hafvet. Det är i synnerhet från sin källa till Kabarda som Terek, störtande sig emellan klippor, genomlöper de vildaste och skönaste delarne af Kaukasus. Kuban är mindre pittoresk, men har ett längre lopp. Den upprinner i de moras, som skölja den norra foten af Elbrus, och delar sig i närheten af Kosackernas stad lekaderinodar i 2 armar, af hvilka den ena kastar sig i Asoffska sjön och den andra i svarta hafvet. Vi måste äfven nämna en af Tereks vigtigaste bifloder, Malka. Det är längs efter Terek, Kuban och Malka som de 3 militärvägarne i Kaukasus löpa, tillika med denna linie af fästen, kosackstationer och förposter, hvilken mera än en gång blifvit genombruten af Khasi-Mollah och Schamyl, men genast återigen ståndsatts genom den ryska ihärdigheten, understödd af Kosackens energiska isver. Kaukasus delas genom passet Dariel i 2:ne hvarandra olika regioner. De berg, som höja sig emellan Dariel och Svarta hafvet, äro bebodda af talrika folkslag; några, som knappast äro bekanta, såsom t. ex. Ubicherna, vilda horder som segerrikt förskansat sig bakom sina brådjup; andra tvungne till overksamhet, men alla beredde att resa sig, när ett annat krigs fordringar försvagar den linie af fästen, som håller dem i tygeln; andra slutligen, närmare slätten, mera vanda vid fredliga förbindelser med Ryssland. Dessa folkslag, af hvilka de vigtigaste äro Ubicherna, Osseterna, Adigherna, Kabardierna och Abschaserna, benämnas esomoftast med det allmänna namnet Tscherkesser eller Cirkasser, ehuru Ubicherna och Osseterna tala ett aldeles olika språk och ehuru endast Adigherna äro egentliga Tscherkesser. Den andra delen af Kaukasus, som sköljes af kaspiska hafvet och genomströmmas af Terek i dess nedra lopp, bebos af ännu talrikare och vildare folkslag. Der bo Inguscherna, Lesgherna, Kisterna, Kumikerna och i synnerhet Tschetschenserna, under hvilket namn man i allmänhet samlar dessa olika racer, hvilkas språk och religiösa öfverlemningar icke destomindre vittna om ganska olika ursprung. Om ordet Tscherkesser tjenar att beteckna de Kaukasier, som bo på den sidan, som vetter åt svarta hafvet, kunna Tschetschenserna beteckna Kaukasierna vid kaspiska hafvet. Dessa begge folkslag ha alls ingen likhet med hvarandra; det finnes ingen raceslägtskap, ingen språklikhet, ingen förening till ett gemensamt mål emellan dem. Man talar ständigt om Tscherkesserna i Kaukasus, man tror, att det är detta folk, som kämpar emot Ryssland. I sjelfva Ryssland är det ett