sagande generalquartermästaren Airey och sin hästs snabbhet att tacka för sin räddning ur fångenskapen. De engelska berättelserna bekräfta, att den tartariska befolkningen på Krim visat sig särdeles välvilligt stämd emot de allierade. Redan första dagen nedkommo invånarne till stranden och utbjödo lifsmedel. Deras vagnar togos genast emot betalning i beslag för trossens sortskaslande och de losvade att anskasla flera. De lemnide beredvilligt alla upplysningar man begärde af dem rörande fienden. De skickade en deputation till lord Raglan för att anhålla om vapen och ammunition, emedan Ryssarne fråntagit dem deras vapen. I engelska berättelserna klagas deröfver, att Fransmännen slå sig på att plundra och derigenom förbittra invånarne, under det Engelsmännen betala allt kontant. Enligt en notis i Nat. Zeit. hade de allierade haft den lyckan att ett par mil från Sebastopol fånga 2 ryska kurirer, af hvilka den ene var bestämd till Odessa, den andre till S:t Petersburg. I de uppsnappade depescherna klagar Mentschikoff, att af hans 65,000 man starka här 20,000 bortryckts af koleran och att resten befinner sig i ett så utmattadt och demoraliseradt tillstånd, att det ej är att tänka på ett försvar af Sebastopol, så vida han ej får förstärkning. Enligt C. Z. C. hade den af en fransk patrull tillfångatagna kuriren depescher till generalerna Osten-Sacken och Krusenstern, i hvilka desse uppmanas att skicka honom skyndsam hjelp. Enligt hvad marskalk S:t Arnand rapporterat till sin regering skulle de allierade bryta upp d. 19 för att marschera på Sebastopol. På vägen dit, stodo Ryssarne under Mentschikoff starkt förskansade bakom Almafloden. De allierade angrepo dem d. 20 Sept. i denna position, hvilken eröfrades. Alla närmare detaljer saknas ännu om denna affär. Monitören af den 2 meddelar, enligt hvad man erfar på telegrafväg, en rapport från marskalk S:t Arnaud, daterad d. 20, och enligt hvilken de allierade efter 4 timmars strid och oaktadt ett häftigt motstånd fördrifvit Ryssarne ur deras fasta ställningar bakom Almasloden. Fransmännen förlorade i döde och sårade 1400 man. Engelsmännens förlust var marskalken ännu obekant. Han ger dem det berömmet att hafva kämpat tappert. Då denna rapport är afgifven af marskalk S:t Arnaud i egen person, finner man deraf, att han ej af någon sjukdom var förhindrad att föra befälet i drabbningen d. 20 Sept. Marseillerbladet Semaphore påstår ryktet om marskalkens sjukdom vara aldeles ogrundadt. Underrättelser från Konstantinopel af d. 23, som anses förskrifva sig från engelska ministern och hvilka d. 1 varit införda i Monitören, förmäla, att Ryssarne stodo 50,000 man starka i ett förskansadt läger vid Alma och voro väl sörsedde med artilleri och kavalleri. Lägret eröfrades af de allierade med bajonetten och Ryssarne nödgades till full reträtt. Från Pien telegraferas d. 1 dennes, att från ryska sidan berättas, det furst Mentschikoff, efter ett anfall af de allierade, som voro Ryssarne vida öfverlägsne i stridskrafter, dragit sig tillbaka emot Sebastopol. Venstra flygeln af ryska armen skulle hafva varit utsatt för allierade flottans eld. Den 1 dennes sköts glädjesalvor i Paris i anledning af segern vid Alma. Wanderer har från Odessa en telegrafdepesch af d. 27 Sept., enligt hvilken det d. 22 kommit till en ny slagtning utanför Sebastopol, som troddes först den följande dagen skola blifva afgjord. Den ömsesidiga förlusten var betydlig. Ryssarne hade förlorat 1 general och 2 öfverstar, general Chomutow hade blifvit sårad. I Konstantinopel, förmäler en telegrasdepesch, har Sebastopols fall väckt en sådan förtjusning, att man beslutat att 10 aftnar å rad illuminera staden. . DONAUFURSTENDÖMENA. C. 2. CQ förmäler, att 24,000 man äro på nedmarsch srån Wallachiet till Kustendsche och Varna sör att der inskeppas. Denna notis låter söga trolig. Troligare låter det deremot hvad Pr. Ieit. sörmäler, att Omer Pascha vill samla sina trupper vid Pruths mynning och der, behörigen förberedd, afvakta S:t Arnauds order för att infalla i Bessarabien. RYSSLAND. Från Warschau telegraferas under d. 30 Sept., att utförseln af råg, korn och hafre till Östersjön blifvit förbjuden. Förbudet träder i kraft vid dess ankomst till tullkamrarne. Detta förbud är ej motiveradt genom en otillräcklig skörd. Garderna fortfara att afmarschera från S:t Petersburg. I deras ställe inrycka i hufvudstaden regementer af reservtrupperna. Flertalet af de afmarscherade gardesregementerna besinna sig på väg till Kowno. —— —