Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1854, sida 1

afseende medgörlighet och valvilja. Herr stadssysikus Döderlein som sedan intradde i direktionen, hade den godheten att som lakare lemna stiftelsen sitt bistånd, och några kunskahsrika menniskovänner, som med glädje motsågo den lilla kristliga plantskolans utveckling, tillbjödo välvilligt sin hjelp vid barnens bokliga undervisning. Också till valet af lärarinnor lade Gud sin välsignelse. Att finna alla de egenskaper förenade, som man kan och bör önska hos lararinnor, väntade jag icke; jag sökte derför förnämligast sådane, som jag trodde ville verka i öfverensstämmelse med stiftelsens ändamål: att befrämja gudsfruktan, arbetsamhet och tarflighet; och jag fann hvad jag sökte; en redlig vilja, ett oegennyttigt och samvetsgrannt bemödande att gagna stiftelsen och med trohet uppfylla sina pligter, ersatte bristen på mycken erfarenhet och stora insigter. I slutet af Oktober månad 1827, då byggnaden var inredd, det nödigaste inventarium anskaffadt och allt färdigt att mottaga 16 barn, hvaraf 8 skulle hafva bostad, föda och kläder i stiftelsen och de 8 fri undervisning, blefvo stiftelsens välgorare kallade till ett möte i dess lokal, der allt blef förevisadt och en noggrann underrättelse om de mottagna medlen, deras användande och stiftelsens närmaste förhoppningar och sträfvanden upplasta. Likaledes framlades utkast till en interimistisk plan, som enhälligt blef antagen, och stiftelsens interimistiska bestyrelse valdes att som direktion verh ka för dess bästa. Ändtligen inföll invigningsdagen d. 8:de I November samma år, en stilla, rörande hjertefest, hvari säkerligen alla de tillstadesvarande togo den innerligaste del. Sådane dagar och ögonblick i menniskolifvet stå för hjertat och minnet i särger, som icke kunna målas för andra; ju mera de hafva genomträngt vårt hela väsende, ju mattare och mera otillfredsställande blir skildringen deraf; ja, det är nästan som de derigenom förlorade något af det, som i synnerhet gör dem dyrbara och oförgåtliga för hjertat. Sedan de fattiga barnen kommit in i inrättningen, fick den att hugna sig af många nya välgerningar; de bestodo väl lika litet som förut af kapitaler eller stora summor; men också enkans och den fattiges gåfva väckte och närde den trösterika känslan, att stiftelsen var ett föremål för Guds och goda menniskors huldhet. Det är en egen, förunderlig känsla vid att så der mottaga allt, stundom ögonblickets mest kännbara förnödenheter, liksom af den osynlige gifvarens fadershand; att ofta icke veta hvarifrån det nödvändiga skall komma och likväl aldrig sakna det. Hur förvånade och glada blefvo ej de små när just det vi bäst behöfde kom i rätter tid! men hur delade icke vi äldre barnens förvåning och hur prisade vi icke Herran, när det ena behosvet efter det andra blef afhjelpt, när våra honom allena bekanta önskningar blefvo uppfyllda och de förhoppningar vi knappast vågat uttala blefvo en verklighet. En händelse år 1828, under det konungen uppehöll sig i Norge, hvilken jag aldrig utan rörelse kunnat påminna mig, kan jag ej ashålla mig från att här berätta. Terminen mm min